söndag 29 juni 2008

Meningslöst

This is a tricky situation
I've only got myself to blame
It's just a simple fact of life
It can happen to any one

You win - you lose
It's a chance you have to take with love
Oh yeah - I fell in love

But now you say it's over and I'm falling apart

Jag hatar känslan av meningslöshet... Den inträffar lite då och då. Som att saker och ting inte har en mening, att allting är förgäves. Känns lite så just nu faktiskt, men klockan är halv fyra på morgonen precis, jag vill skriva men inga ord kommer, jag vill UT och fota men vädret jävlas, dessutom har jag varit ensam ganska länge nu känns det som fast det egentligen inte är så länge. Allting härrör nog från de punkterna. Dessutom har ett par jag känner gjort slut. No names to be told. Det känns ganska tragiskt faktiskt, särskilt med tanke på att de fortfarande är kära i varandra. Hon har det svårt och han är krossad. Det känns svårt, att veta att man egentligen inte kan göra någonting, att det är något man kanske inte skall lägga sig i. Men någonting hos mig tycker det är fel på något vis. De älskar varandra. Människor som älskar varandra ska vara tillsammans. Men en annan del av mig vet att det inte alltid funkar så, allting är inte svart eller vitt, det finns jäkla massa gråskalor också.

Det finns ett par personer... som jag verkligen, verkligen tycker om. Jag vet inte om alla vet att dom betyder så mycket men jag hoppas att några av dem vet det. Det är dem man vill hjälpa, man vill sudda bort deras bekymmer, sätta ett leende på deras läppar. Det funkar tyvärr inte så bra alla gånger. Folk måste få reda ut sig själva ibland, utan inblandning, känns det som. Iallafall har en del av mig kommit fram till det, men en annan del gillar inte att acceptera det. Den delan av mig som vill se det bästa i situationen, vill se det positiva och så vidare.

Just nu orkar jag dock inte vara positiv. Inte negativ heller för den delen. Just nu är jag mest likgiltig. Det beror nog på det jag skrev i första stycket, samt för att jag har en djävulsk huvudvärk just nu och då blir jag förnekad tre saker man kan göra när man är ensam; sitta vid datorn, läsa eller sitta framför tv:n. Det sistnämnda gör jag dock inte särskilt ofta, men jag har gjort alla tre idag. Dock så har huvudvärken kommit lite senare.

Jag tror att jag ska jävlas lite mera med mitt huvud och läsa. Kanske inte en så bra idé men jag känner för att göra det... just precis nu.


1 kommentar:

ROBIN sa...

I know how it känns när man vill hjälpa fast man inte kan, det är jobbigt... Men som jag sagt tidigare, ibland är det bästa sättet att bara finnas tillgänglig så att personen(/erna) ifråga kan söka tröst när den är redo. Men jag förstår dig verkligen