tisdag 29 juli 2008

Plågan...

Is is too late to go in peace, I wonder how
how these things did start anyway
Maybe too late to find a way, when the
trail of grief is marked with memories



Det är trevligt här. Åskade som fasiken igår, ett så kallat "värme-åskväder" och det dundrar lite då och då på dagarna. Just nu har jag dock relativt ont faktiskt. Har bränt mig vid rumpan (typiskt mig, hm) och har knottbett i princip överallt. Bett på varje finger, och fungrarna är svåraste stället att låta bli att klia på. Har något på armarna, få på benen, en hel rad vid byxlinningen (vad fasiken ska de krypa in där för?) och en STOR bula i pannan av knottben, för att inte nämna de bett jag har i ögonvrån. Ack och ve.

Första dagen vi fiskade (förrgår) så fick jag första fisken, en liten abborre som jag slängde i igen för den var så liten och hade tur nog att inte ha svalt kroken så jag fick loss den. Jojjo fick 3 abborrar den dan, bara en hade turen att överleva... Pappa fick en öring och jag fick två relativt stora öringar, mina första någonsin, yay.

Vi fiskade igår också, men mamma stannade kvar i stugan. Inte ett napp! Okej, pappa fick en röding, men det var aldrig någon och nafsade ens på mitt eller Jojjos bete. Då tappar man lusten att fiska ett tag, för om fisken är på betet vet man iallafall att den är där ju. Så det var lite segt.

Idag vet jag inte vad vi skall göra. Kanske fiska snart, nu på eftermiddagen, istället för på kvällen. Mindre knott, men också mindre fisk, den piggnar ju till framåt nattekvisten. Förhoppningsvis gör vi något kul idag, förhoppningsvis slipper jag knotten. Tror en jävel bet mig i örat igår. Aj.


1 kommentar:

ROBIN sa...

Fan vad insekter är dryga! Man kan bli förbannad för mindre