Läskberoende

Jag funderade på det förut... Ange brukar säga att hon är läskberoende. Ibland tvivlar jag på det, men jag vet ju att det är så. Hon konsumerar (ett sånt vackert ord! haha) överdrivna mängder läsk och hem till henne är ett perfekt ställe att gå till om man är lite läsksugen. Hon har alltid läsk hemma. Nästan alltid iallafall.

Ganska enkelt ibland att känna igen ett beroende. Ange är väldigt beskyddande om sin läsk. Den är hennes. Hon tittar på när man dricker så att man bara tar små klunkar. Gäller inte till filmer då, då är hon sparsam med läsken och hushåller så att den ska räcka hela filmen. hon har själv sagt att hon ska sluta med läsk när hon flyttar. Hon kommer helt enkelt inte ha råd att finansiera ett sådant beroende, dessutom har hon enligt egen utsago för dåliga tänder för att fortsätta. Jag tror nog det går bra, bara Ange vill något så brukar det gå bra. man får väl hjälpa till genom att smita ut och fika nån gång, och dricka te. Massa te. Gott.

Faktiskt, jag kom fram till att jag inte dricker så vansinnigt mycket läsk. När mor och far köpt hem läsk så brukar jag ta 1/dag ungeför, det är 33cl, som en liten burk. Jag brukar dricka sån till hamburgare och pizza också när man äter ute, men det gör jag inte så vansinnigt ofta det heller. Jag antar att jag klarar mig ganska så bra, egentligen.


"It cannot be seen
But there's blood on the green
Only God knows I'm innocent
Take me, take me home"

Drömmare

"Time and only time will tell us
Tell: was I right or wrong?
When anger breaks through
I'll leave mercy behind"


Teatern häromdan var hyfsad, men det skulle väl vara 70-tal om jag fattade det rätt... och hur fel kändes inte det med ord från typ 1500-talet? Totalt skall jag säga. Dessutom var det samma scen hela tiden. ett rum med några soffor. Kul? Nja, vet inte det. Och några spelade flera personer. Det var också ganska förvirrande. Nåja, det var väl intressant på sitt sätt. Sassa följde inte med. Hur visste jag det? Haha, kände det på mig. Varför är en annan sak. Även om man anade det så... jaja.

Det är skönt med helg. Att vila och kunna vara uppe. Tyvärr är det också en tid då man borde ta igen skolarbeten och liknande. Det är en konst i sig att orka med det. Det gör jag inte i skrivande stund. Å andra sidan är klokcan närmare tolv och då brukar man väl inte alltid ha så mycket energi kvar heller. Får väl jobba lite med svenskan imorrn. Ja.. vill inte det. Men man måste ibland.

Jag drömmer... jag drömmer om så mycket. Massa är överdrivna saker, men det finns vissa saker som är lite mer realistiska. Att bli författare, exempelvis. Sååå svårt är det nog inte. Trots allt så blir massa personer publicerade. Att däremot kunna leva på det, det är en annan sak. En ganska svår sak. Tror inte jag har talangen för det, tyvärr. Men jag ska försöka, och får jag någon bok publicerad och verkligen kan kalla mig författare... ja, då kommer jag vara lycklig.

Drama

Igår fyllde in käraste bästa vän nitton år. Grattis igen! Mumsade kakor och kladdkaka hemma hos henne igår. Hennes älskling var också där, samt lite släkt. Sassa kom senare. Det var iallafall gott och trevligt. Birk är alltid söt och så vansinnigt kär i mig. Enligt Ange iallafall.

Idag ska jag och Robin samt Ange hänga med några samhällsklasser till hufvudstaaden och se Hamlet på Dramaten (tror jag). Kul att ens gamla svenskalärare tänker på en när det finns platser kvar. Det känns uppskattat. Sassa hade också tänkt följa med men verkar tveksam. Så vi får väl se om hon följer med oss eller inte.

Ibland är det svårt att acceptera vissa saker. Eller mer precist, jag kan ha svårt för att acceptera och förstå ibland. Är ju trots allt inte mer än mänsklig. Har fått vissa "klagåmål" på det ibland, men vad ska man göra? Försöka, men dessutom är jag ibland fasligt lättirriterad. Nästan alltid om jag ska vara ärlig. Jag vet inte varför. Jag bara är sådan. Ibland kan jag dock ha ett enormt tålamod, men det är inte direkt varje dag det händer.

Dessutom är jag stor i käften. Jag föredrar att allt som oftast säga vad jag tänker och tycker. Dessvärre är det många gånger ganska elakt, men lite hyfs har man ju. Inte så att man öppnar truten bara för att säga att någon har en ful tröja eller frisyr. Mer att om man pratar med någon, att det är något man inte kan hålla käften om. Om man tycker att personen i fråga gjort något elakt eller korkat. Men okej... det är en sak jag skulle vilja säga till en viss person men jag tror att jag håller tyst om det. Om jag inte blir uppretad så. Då blir det farligt.

Jag borde skaffa mer vänner. Eller umgås mer med de som jag har. Det finns vissa personer jag skulle vilja bli närmare vän med. En går det typ inte dock, personen i fråga släpper ingen inpå livet och blir sällan personlig. Då känns det, iallafall tycker jag det, att man inte kommer någonstans i sin relation. Finns en del jag skulle vilja lära känna bättre, men jag är för feg. Jag vågar helt enkelt inte ta steget. Jag önskar att jag vågade.


"Let us march on
Though there's no hope at our side
Let us be brave
Though by glory we are denied"

Åldersnoja?

"We had joy, we had fun, we had seasons in the sun
But the stars we could reach
were just starfishs on the beach"

Igår fyllde jag nitton år. Känner mig inte särskilt annorlunda. Önskade bara att jag var liten igen. Födelsedagar var mycket, mycket roligare när man var liten. Man kunde få leksaker och leka med dem hela dan. Leka, någon?

Fick en del snorfina bestick av farmor. Dyrt var det nog. Huff puff. Man kunde smita in och kika för att se vad de kostade. Inte för att snoka… mest för att jag fick byta om jag ville. Man kan ju alltid se efter vad som finns innan men helt säger nej, antar jag.

Har mina nya skor på mig. Klämmer lite om högra foten… fick en Blind Guardian skriva av sötnosen min. ”Nightfall In Middle-Earth” den vara mycket bra. Så fick jag två böcker och lite pengar. Ja, that’s it. Mamma höll på om att jag snart ska ju ta studenten och får mer då... bla bla bla.

Idag tänkte jag att jag skulle köpa en bok. Kräcker till Blacky the chinchilla och kanske spana efter en födelsedagspresent till min kära bästa vän som fyller på onsdag.

Städa bur sen, när jag kommer hem. På naturen skall vi se på Al Gores film idag, så har ingen religion. Lite synd… religion är roligare.

Även om jag nu är nitton år och inte arton längre, så känns det inte annorlunda. Känner mig fortfarande liten. Ibland vill jag fortfarande vara liten. Livet var mindre komplicerat då… men det finns vissa saker jag skulle sakna om jag plötsligt blev liten igen, så jag antar att man får foga sig i att man hela tiden växer och att man inte blir liten igen.

Vad skall man säga?

När ett par gör slut så är det ibland svårt att veta vad man ska säga till den ena
eller den andra parten. Eller båda två för den delen. "Han/Hon var inte rätt för dig" låter bara
alltför patetiskt att säga även om det måhända är sant. "Tiden läker alla sår"
är inte alltid sant det heller. "Bättre att ha älskat och förlorat än aldrig ha älskat alls"
det vet jag inte om alla håller med om... Många lama ord. Senare kan man
nog minnas det fina i sitt förhållande med ett litet leende. Men det kan ta sin
runda lilla tid. Alla måste få rum att gråta, att sörja att det gick sönder,
att det inte gick att laga ytterligare en gång.

Jag kan tänka tillbaka på mitt första riktiga förhållande och minnas allt som var
bra och dåligt i det. Vad tjänar det till att ångra? Ånger löser inget.
Men det förstås, har man gjort något vansinnigt fel (varit otrogen eller dylikt)
så tycker jag nog att man ska ångra det. Hur skall part nummer två annars veta
var den har en? Men iallafall. Jag har aldrig varit otrogen och så skall det förbli. Jag
skulle aldrig kunna såra honom så. Att bara se honom ledsen gör mig nedstämd.

Men jag finns här. I want you to know that I always will be here. You got my number.
Bara att slå en signal om det behövs pratas av. Eller bara är i behov av sällskap.


“Sometimes I wish I were a kid again; skinned knees are a lot easier to fix than a broken heart.”