Boooing

Just let me out of here
Speak to me
It all would be easier
I want to talk to you
Who is that?
Do I hear a whisper?
Or do I hear a cry?
Across the brown land
The stumps of time
Oh turn the wheel and heal me
Snce moonlight fade
I'm empty - heal me

Ah, en uppdatering relativt snart efter förra. Vad duktig jag är. Inte. Borde uppdatera typ varje dag som Robin. Men jag spelar istället, haha.

Idag missade jag första föreläsningen, det var inte så bra. Jag missade den för att jag var tvungen att köpa ett nytt pendlar kort (bye bye tvåtusen spänn) och för att de stängt eller dragit ner de där stängerna vad de nu heter över järnvägen tidigt så tåget tuffade iväg. Ange sa iaf att den föreläsningen var seg. Jag ska kopiera hennes anteckningar för att få ett hum om det mesta ändå. Föreläsningen jag hann på var om hållbar utvecklig i teori och praktik. Vansinnigt intressant. Jag antecknade hela 6 sidor. Och ja, jag försöker anteckna hela tiden under föreläsningar. Och dricka, då håller jag delar av mig sysselsatt så jag inte blir sömning vilket jag lätt blir när jag sitter stilla och ska lyssna länge. Men idag hade jag druckit en energidryck innan föreläsningar (10min innan eller så) och drack sen en i 5min pausen vi hade mitt i. Jag köpte dem för att jag var vaken hela natten (jäkla skit att inte kunna sova) så jag ville inte somna på föreläsningen. Efter så träffade jag min för-seminariegrupp och vi skulle diskutera frågor inför onsdagens seminarium. Det gick dock inte så bra, vi var alla lite uppåt väggen för vi alla tänkte på böcker vi var tvugna att skaffa, föreläsningen som varit och inte minst TENTAN som är på lördag. Jag har mitt livs första tenta. Jag är så in i hels rike nervös. Jag är inte ens hundra på hur en tenta går till. Lyckat. Men men. Vi får se, meningne är att vi ska plugga denna vecka, jag ska kolla på resultaten för kursen, vad man ska kunna, och plugga in dem. Inte fasiken att jag orkar läsa allt vi skulle läst igen. För många sidor.

Besökte Anges och "Pinnens" trea idag (Ange retas, han gillar inte att kallas för det tydligen). skitfin, och stor! Ange sa att den var liten men jag tyckte den var stooor. En hall, stort vardagsrum, lagom sovrum, fint stort kök, en toalett och ett badrum och ett chinchillarum. Fortfarande väldigt stökigt och väldigt lite uppackat, men jag får ändå en sån lust att inreda ett eget bo. Men jag tror inte jag kan klara att bo själv och det är lite tidigt för att flytta ihop för mig, och jag har inte lust att pendla från Degerfors till Örebro, det är för dyrt och tar för lång tid med bussen. Men fasiken, jag vill också ha ett chillarum...

Jaja, det blir väl det någon gång med. En viss person jag känner skriver för övrigt världshistoriens tråkigaste blogg (och det är definitift inte Robins för den är bäst). Jag ska se om personen i fråga uppdaterat den och asgarva lite i min elakhet och gotta mig lite. Ja, jag vet, jag är elak. Jag måste få vara det ibland.

Ska spela lite nu, spela mitt favorit online-spel, Fly For Fun aka Flyff! Spelet är kul men det som gör det roligast är allt folk man träffar där. Kul svenskar och skumma och mindre skumma amerikaner, italienare som faktiskt kan engelska, brasilianare och polacker som bara snackar sitt eget språk och massa mer. Kul faktiskt. Vore det inte för alla roliga människor skulle jag absolut inte spela så ofta som jag gjorde.

Go in peace på chinchillavis. Haha. I just had to.

Bye Bye Oktober

Ja, och som vanligt uppdaterar jag dåligt. Jag ber om ursäkt. Jag har inte ens nån bra ursäkt. Har väl helt enkelt inte orkat skriva antar jag.

Jag har haft vfu (verksamhetsplatsförlagd utbildning (sexy word)) i tre veckor nu, var på en förskola. Ska väl inte säga för mycket om det eftersom jag skrev på ett papper ang. sekretess men jag kan ju säga att det har varit en intressant upplevelse. Funderar lite nu på om jag passar i rollen som förskolelärare. Jag vet inte riktigt... fast å andra sidan hatar jag verkligen att analysera mig själv, men det är jag tvungen att göra tills jag ska dit i ytterligare två veckor om cirkus en månad eller så. Min handledare och jag har talats vid i slutet på veckorna och så idag frågade hon mig om mina bra, eller snarare starka, egenskaper. Vi hade redan nämnt "lugn och trygg" men sen vet jag faktiskt inte. Kanske bra med språket. Snäll låter så banalt också. Särskilt med tanke på att jag inte alltid är snäll. Inte alls. Så det ska jag fundera på, vilka som är mina bra som jag kan jobba med. Vi får väl se vad jag kommer fram till. Kanske inget alls.

Vfu:n hade jag uppskattat mycket mer om vi inte behövt skriva ett paper om hur skolan förankrar den demokratiska värdegrunden i barnen (elverna) genom att samtala med lärarna, barnen, göra egna iakttagelser och läsa skolans och kommunens styrelsedokument samt läroplanen. Visst, visst, man ska väl göra något arbete antar jag. Men att skriva en vetenskaplig text som mest grundar sig i vad man själv sett? Runt 4 sidor exklusive referenslista. Sen ska man väl inte heller nämna namnet på skolan på grund av sekretessen heller antar jag. Syftet blir väl att ta reda på detta men vad blir frågan? "På vilket sätt (hur) förankrar skolan XXX den demokratiska värdegrunden hos sina elever (barnen)?" Den är ganska bra. Så som hjälp läser man styrelsedokument, läroplanen, kommunens skolplan och skolans likabehandlingsplan. Nämnde jag att jag ska lämna in den på tisdag? Ange ska lämna in sin på måndag, för då har hon sitt seminarie, mitt är på tisdag.

Nångång, när jag har lust och när jag blir nöjd, ska jag fixa layouten till min blogg. Fast denna gång är inte just precis nu. Har provat några andra layouter men inte blivit nöjd hittills.

Har haft lite filmmani de senaste 2 dagarna eller så. Har sett Iron Man, The Incredible Hulk och Förtrollad (Enchanted). Nu tänkte jag ta upp något jag vet att jag nämnt för Robin ett par gånger; nämligen: varför älskar jag scener i filmer när huvudpersonen nästan dör? Exempelvis... I Casino Royale så dör Bond nästan, han räddas med en spruta i hjärtat. Jag älskar den scenen, och det är så med andra (liknande) scener med. Ganska sjukt egentligen... Fast jag gillar dem bara om huvudpersonen inte dör. Dör personen i fråga gillar jag dem inte, för då är det en "dödsscen" jag verkar bara gilla "nära-döden-scener" haha.

Mina helgplaner innefattar Tommy, jag ska åka dit idag. Ska bli trevligt. Dessutom sover jag bäst när han är där som värmedyna och jag behöver verkligen sova en del känns det som.

Höst, be gone. Har ingen större lust att välkomna vintern heller... möjligtvis för en kort tid. Sen får det gärna bli vår och sommar. Känner mig extra lat och trött under hösten. För att inte nämna inspirationslös och omotiverad.

Dessutom är det dags att ställa om klockan mellan lördag och söndag om jag inte har helt fel... en timme att sova mer men ändå. Jag vill ha bättre väder och inspiration till att skriva. Men jag har iallafall fått en idé, kanske lite flum men det gör inte så mycket. Ska bara se om jag någonsin kommer igång med att skriva den.

Fick idén till den när jag lyssnade på "The Glory Of Love" med Peter Cetera (sångare från bandet Chicago wich I löves ) fast sången har typ.. 0,02% sammanhang med historien. Dvs inget allt. Var bara nått jag kom och tänka på.

http://www.youtube.com/watch?v=EmSJDOVGIL8 - den låten. Favorit-delen är mellan 40 och 50 sekunders delen. Tre meningar som av okänd anledning fastnade. Det är inte nödvändigt att titta på videon, men karln har ju en helt fantastisk röst. Dessutom låter han så live. Jag har hört live-inspelningar so I know.

Ska nog packa lite nu. Mata chillorna med, har fått hem min nya nu med dessutom. I didn't tell you that, did I? Orkar hur som helst inte skriva om Blacky och Ludde något nu, de sitter och fluffar sig i sina burar iallafall. Jag hoppas på bättre väder, mer motivation rent allmänt och mer lust att fotografera. Amen.


What the hell am I waiting here for
expecting you to come and give away your life
Just for a moment of my time
I have a hole where I should have a heart
I'm made of wood, I'm falling apart
I would give a kingdom for one more day

Att bo eller inte bo - hemma

Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me

Det är frågan. Eftersom jag nu har börjat universitetet kanske man skulle flytta, men overall så trivs jag ganska så bra här, utan att nämna ingen hyra och slippa laga mat, haha. Dessutom är jag oftast i plugget på tisdagar och torsdagar, ibland andra dagar också men oftast de två. Så än så länge är pendlingen ingen större fara, och sålänge jag har min mp3 så klarar jag mig väldigt bra. Då sitter jag och filosoferar i största allmänhet och funderar på mina berättelser. Till exempel så kan man använda en del av ett grundkoncept man funderat på ett tag men samtidigt helt göra om historien på vissa delar, byta huvudperson, perspektiv etc etc. Ah, das is gut.

Jag borde verkligen uppdatera min blogg oftare. Jag kan ju inte direkt skylla på att jag glömmer bort det eftersom jag kollar Robins blogg ett par gånger per dag, jag brukar kika in på Teresias också... Tycker väl mest att jag inte har något att säga, alternativt så orkar jag inte. Haha.

Paper är jävligt jobbigt att skriva, så ofattbart segt. Och tråkigt, men det går. Segaste vi gjort hittills måste jag säga. Vetenskapliga texter... Jag avskyr dem. Dunno why. Men jag gör det.

Ah, jag känner mig härligt avslappnad i hela kroppen. Nästan. Det där var en lögn. Jag känner just recis nu att min ryggrad dödar mig. Men jag är för allmänt belåten för att bry mig just nu

Swirl

Jag träffade Robin idag, det var mycket trevligt. Alltid lika kul, och man blir så lugn i hans närvaro, jag blir det iallafall. Han har överhuvudtaget en positiv inverkan på mig, och han är så sablans lätt att prata med att det egentligen inte är riktigt klokt. Men sant är det iallafall. Han verkar må bättre nu än vad han gjort på ett tag, och det om något gör mig verkligen glad. Han är en av de människor jag verkligen tycker ska känna lycka. För han är värd det.

Snart börjar jag på universitetet... det är lite läskigt. Ange nämnde för någon dag sen att hon ser fram emot att träffa/lära känna nya personer. På sätt och vis gör jag väl det också... Men jag tror alltid att folk inte tycker om mig, tycker jag är tråkig, dryg etc. Fråga mig inte varför, för jag har ingen aning, det är bara en känsla. Jag vet inte riktigt varför jag tror så, men så är det. Inte förrän de sagt att att man är okej, då känns det bättre. Jag undrar varför det är så.


Into the endless we ride unveil the darkness behind
Abandoned glory hidden castaway we ride
Now will the sky surrender forever through the never
A silent whisper echoes through my restless heart tonight

Skiftning

I think about my life gone by
And how it’s done me wrong
There’s no escape for me this time
All of my rescues are gone, long gone

Idag är en dag i historien. Inte menat att det är något specifikt eller så, bara en vanlig dag som går in i historien som inget särskilt. Dock så är jag på ganska bra humör, och det är lite ovanligt antar jag. Känner mig lite smått positiv, hur konstigt det än må låta. Jag är inte hundra säker på varför heller, men det gör inte så mycket. Det finns nämligen många anledningar till att vara nere och jag blir lite ledsen av att tänka på en specifik. Men jag orkar inte med det just nu. Just nu orkar jag bara med min läsk och att slöa lite här framåt halvtvå tiden. Ska sova snart iallafall.

Hittade en kul sida, mypetbook.se, som jag kollar på just nu, det håller mig sysselsatt ett tag. Är glatt spänd inför utställningen på lördag, jag hoppas att det ska gå bra för Blacky men även om det inte gör det så blir det en intressant upplevelse. Men jag håller tummarna, fast jag är förstås partisk och tycker att en finare chinchilla finns inte, men aja...

Just nu är ett ljus vid horisonten två saker; eller blir det två ljus vid horisonten då? Okej, ett; vi ska enligt Ange och Sass snart få bidrag/lån, whatever. Jag är flat broke så yay. Och två; jag tror det är möjligt att jag kan få en studentlägenhet om cirkus en månad, för de som var sista ansökningsdag idag var nera på cirka 40 poäng och jag har 31~32 så hoppas. Kanske kan flytta in om nån månad då, inte så illa.

Så jag är ganska belåten just nu. Det är dock en sak som gnager ganska mycket och jag ska prata lite om det imorgon med en spcifik person som är viktig i mitt liv och som heter Robin. We've got a lot of catching up to do! Även om vi bara ses en liten sväng precis efter Arbetsförmedlingen eller nått så blir det bra. Och jag kommer ställa alla frågar du vet att jag kommer ställa, muihihi.

Tomma tankar

Det är sant det, Robin... insekter är en av helvetets plågor på jorden. Eller något. Dessutom är solbränna det också, får jag tillägga.

Jag är rätt nöjd just nu. Har tingat den chinchillan jag ville ha. Hon sa att hon säljer hellre till mig i Sverige som kommer ge honom en kompis, än de intresserade i Norge. Moahaha. Han är supersöt, silvermarmorerad med massa grått och han har stamtavla och fina föräldrar. Bor i Göteborg och är leveransklar runt sista september. Han heter Chill-Zones Spotted Legend, Legend är efter pappan och Chill-Zones är uppfödarnamnet. Annars tycker jag att "A Legend Reborn" hade varit ett kul namn, haha. Hammerfall always.

Funderar på om man borde sova, imorgon skall vi upp tidigt för att smita hem så tidigt som möjligt. Men jag är inte direkt trött just nu. Jag sitter och funderar lite, men samtidigt är mitt huvud tomt. Jag skulle vilja skriva men kommer ingenstans alls just nu. Jag är nu 98% säker på att jag inte får en lägenhet och det gör mig lite irriterad. Men men, får ta en till våren då. Att inte ha någon inspiration... det är faktiskt en påtaglig psykisk smärta för mig, det gör ont. Och jag är tom. Tom... undrar hur många som känner så, hur många som skulle förstå? Jag är kanske inte alltid världens mest kreativa människa men att skriva... det är något jag måste göra, något jag vill göra. Att tappa inspiration och lust, det är svårt. Som nu. Jag sitter här och jag är inte trött. Jag vet inte vad jag ska göra. Skriva dyker som en självklarhet upp i mitt huvud, men inga ord kommer. Bara dessa beklagande ord i intet. Tomt, som om något fattas. Både lusten... och inspirationen. Det fattas mig. Och det gör mig ledsen - och ännu värre - likgiltig. Som om inget spelar någon större roll för tillfället. Och jag försöker, försöker slita mig ur det. Funkar inte alltid så bra, nej... ibland funkar det lite bättre, dock...

Igår fiskade vi i en sjö, vi var i en liten roddbåt nästan hela dagen, och mot kvällningen... då himlen blir så vacker... den speglar sig i sjön, och alla träd som omger sjön gör också det. Och i fjärran kan man se de blå fjällen mot en brinnande himmel. Då känner jag en sån frid. Det är så ofattbart vackert. Poetiskt, fridfullt... vackert.

From the day we arrive on the planet
And blinking, step into the sun T
here's more to be seen than can ever be seen
More to do than can ever be done

Plågan...

Is is too late to go in peace, I wonder how
how these things did start anyway
Maybe too late to find a way, when the
trail of grief is marked with memories


Det är trevligt här. Åskade som fasiken igår, ett så kallat "värme-åskväder" och det dundrar lite då och då på dagarna. Just nu har jag dock relativt ont faktiskt. Har bränt mig vid rumpan (typiskt mig, hm) och har knottbett i princip överallt. Bett på varje finger, och fungrarna är svåraste stället att låta bli att klia på. Har något på armarna, få på benen, en hel rad vid byxlinningen (vad fasiken ska de krypa in där för?) och en STOR bula i pannan av knottben, för att inte nämna de bett jag har i ögonvrån. Ack och ve.

Första dagen vi fiskade (förrgår) så fick jag första fisken, en liten abborre som jag slängde i igen för den var så liten och hade tur nog att inte ha svalt kroken så jag fick loss den. Jojjo fick 3 abborrar den dan, bara en hade turen att överleva... Pappa fick en öring och jag fick två relativt stora öringar, mina första någonsin, yay.

Vi fiskade igår också, men mamma stannade kvar i stugan. Inte ett napp! Okej, pappa fick en röding, men det var aldrig någon och nafsade ens på mitt eller Jojjos bete. Då tappar man lusten att fiska ett tag, för om fisken är på betet vet man iallafall att den är där ju. Så det var lite segt.

Idag vet jag inte vad vi skall göra. Kanske fiska snart, nu på eftermiddagen, istället för på kvällen. Mindre knott, men också mindre fisk, den piggnar ju till framåt nattekvisten. Förhoppningsvis gör vi något kul idag, förhoppningsvis slipper jag knotten. Tror en jävel bet mig i örat igår. Aj.

Sälen

Befinner mig just nu i Sälen, trodde jag skulle bli utan internet i en vecka, men icke. Grannarna här bor nämligen här permanent och har internetuppkoppling. Att smyga sig in på deras uppkoppling fungerade ju inte direkt, lösenord (siffror) nämligen, men mamma och pappa har pratat och verkat blivit riktigt på god for med dem så jag fick lösen och kan nu surfa så glatt när jag för en gångs skull vaknar så tidigt som strax över åtta och inte är trött. Nu är klockan visserligen strax över tio men iallafall.

Förlåt att jag inte hörde av mig, Robin. Det blev lite privata problem. Vi kan ta det privat nån gång, annars så kanske du kan gissa vad det handlar om.

Förresten så har jag hittat en chinchilla jag vill köpa. Det är en hane, jättesöt, bara nån vecka gammal om jag fattat det rätt, finns i Göteborg och är leveransklar 30:e september. Marmorerad (vit/grå) med en hel del grått. hur söt som helst, precis den färgen jag vill ha. Ägaren/uppfödaren har flera som är intresserade, bland annat några från Norge, men hon säljer honom helst till någon i Sverige som kan ge honom en kompis. Jag har sagt att jag är intresserad så jag håller tummarna. Hur som helst så skulle hon iallafall inte lägga ut honom till salu på iallafall två veckor. Men jag hoppas. Tommy har sagt att vi kan ju åka ner och hämta den om det är så, billigare att åka bil och dela på bensinkostnaden om man är två än att åka tåg. Han har inget namn än, tror jag, har frågat, får se om hon svarar senare idag.

Och nu något negativt; jag tror inte att jag får en studentlägenhet, tyvärr... Jag har hittills ansökt på 6 (3 i taget) 5 av dem fick jag inte, den sista får jag antagligen inte, sista datumet är om någon dag. Jävla skit att dom ska ha ett helvets POÄNGSYSTEM! Hur rättvist är det?! Man får en jävla poäng för varje dag man är medlem, DET hade lärarna kunnat prata om när det gällde högskolan/universitetet. Jag har ingen lust att gå på bostadsgarantin, får erbjuds man en så måste man tacka ja annars stryks man från den garantin och då tar de inte hänsyn till ens önskemål utan man får helt enkelt en lägenhet, kan vara hur långt som helst från universitetet. Nejtack. Annars får jag väl söka lägenheter till våren, och samla ihop de där jävla poängen...

Nu är klockan kvart över tio och jag ska äta frukost och tjura lite en stund i tysthet. Sen ska jag rycka upp mig, för vi ska ut och bada och jag hoppas det blir trevligt.

I was broken and alone,
I wanna rest my bones
The sun is shining now,
But still I'm feeling cold

I had a demon in my head,
I don't know what I've said
I'm so sorry for the stories I've told

Horoskop

When i see how my path
Seem's to end up before your face
The state of my heart
The place where we are
Is written in the stars

Jag kikade på Robins blogg nyss och han hade i sin tur kikat på Teresias blogg och det var något om horoskop med siffror, numerlogisk anaylys. det lät intressant.

Är det här nera likt mig? Haha. Vissa saker kanske.
http://www.ditthoroskop.nu/se/nya_systemet.htm

Siffran Åtta:
Åttor förutspås världsstor framgång, kanske på grund av sin otroliga övertygelse och viljestyrka. Du kan ibland verka kylig trots att du har stor medmänsklighet, vilket förvirrar de nära och kära. Som åtta känner man sig ofta missförstådd. För att nå dina mål går du gärna den långa vägen, bara du slipper att få råd ifrån andra. Tycker du arbetet är intressant kan du jobba hur mycket som helst.

Se upp så att du inte försummar dina närmaste och glömmer att säga vackra ord till dem. Din enorma arbetsvilja och prestationsförmåga kan leda till att du drabbas av så kallad dålig stress. Var rädd om din psykiska hälsa.

För att du ska kunna ha ett fungerande förhållande måste du ha antingen dra ner på arbetet eller ha en mycket förstående partner.

Saturnus regerar ditt liv och de bästa färgerna för dig är mörka färger som svart och mörkblått.

Händelser

Haha, jag är så seg när det gäller att skriva. Den vördade herr Robin tycker att jag ska skriva mer. Jag har dock varit hos Tommy i dryga en vecka, och då blir det inget bloggande för min del, känner inte för det just då. Är mest skrivsugen under nätterna faktiskt. Tror jag nämnt det förut faktiskt.

Linda har skaffat en blogg, eller jag tror den är lite äldre men hon har börjat skriva mer nu. Det är bra, mig kikar ofta in på hennes blogg. Fler jag känner borde börja blogga och ge mig adressen så att jag kan läsa. Jag tycker det är roligt.

Något väldigt positivt har inträffat. Jag kom in på Örebro Universitet! Jag kom in på mitt förstahandsval, lärarprogrammet, som en av 30, cirka 90 hade det i förstahandsval och runt 430 hade sökt dit rent allmänt. Helt fantastiskt... Något som gör saken mycket bättre är att Ange och Sofie också kommit in på Örebro Universitet. Awesome. Det hade blivit perfekt om Robin också var där men va fan, vi ska träffas ändå! Robin är en sån där människan man definitivt inte vill förlora kontakten med.

Jag har lagt in intresseanmälan på 3 st studentlägenheter. Ville egentligen lägga in på kanske en fem till men tyvärr fick man bra lägga in på tre. Skit. Dessutom har ÖBO (Örebro Bostad bla bla bla) nått helknäppt poäng system. Hur sjukt låter inte det? Jag kommer vara jätterädd att inte få någon av dem. Helst vill jag ha den med pentry, men det var nämare 30 intresseanmälningar på den så den kan jag nog glömma. Det är lite kul att Ange och jag sökt bostad på samma ställe, det känns skönt att veta, OM vi båda får varsin bostad. Jag hoppas verkligen, verkligen det... Annars får jag pendla och jag vet inte om jag kommer klara det i längden. Om det blir så kanske man kan söka lägenhet igen till våren, det blir säkert en del tomma då. Ja, så får jag tänka.

Blacky måste jag ha med mig när jag flyttar. Mormor tycker tydligen att han ska stanna och jag komma hem på helgerna, men jag kommer nog inte kunna/orka/ha råd att komma hem varje helg. visserligen är det snorbilligt och man kan ju planka men ändå. Vem skulle ta hand om honom i veckorna? De törs ju knappt öppna buren för att han är snabb i vändningarna och de tror att han ska hoppa ut. Bara Jojjo som törs, men man kan ju inte lasta allt på henne ju, dessutom har hon en tendens att vara lite våldsam, haha. Lite elakt att ta med Blacky egentligen, kanske. Det beror på hur mycket fritid jag kommer att ha antar jag, eller pluggtid i rummet. Skulle helst vilja köpa en till chinchilla, han behöver en vän och jag vill ha en till. Men en hane vet jag inte om det skulle gå så bra, och en hona skulle få ungar. Det skulle jag vilja, men då skulle man behöva skilja på dem efteråt, alternativt kastrera Blacky. Tommy tyckte det var elakt. Jag förstås inte aaaaaalls varför... Ett alternativ är ju förstås en steril (eller kastrerad) hona. Det kom jag på just precis nu när jag skriver detta och hör Blacky prassla lite i höet, han ligger där och sover, alternativt halvsover. Bra idé Malin. Men då måste jag förstås ha en till bur (eller använda gallerburen) och ha dem bredvid varandra så de kunde vänja sig, vet inte ens om jag skulle ha plats med 2 burar. Allt är ju en föresättning för att jag flyttar. Det kanske är dumt att planera så mycket när man inte ens är hundra på att man får en lägenhet... Men om jag skulle stanna kvar ett tag till så skulle jag kunna ta bort min vita bokhylla och ställa Blackys nuvarande bur där. Och ställa byrån bredvid där buren stod och på så sätt ha plats med en ny bur. Smart. Tror jag ska lägga in en intresseannons på chinchilla.egetforum.se när jag skrivit klart detta inlägg om cirka 300 år, fasiken var mycket jag skrivit. Tror ingen annan är jag är intresserad av chinchilla-problem men vad har det emd saken att göra? Känns bra att skriva och jag skriver vad jag vill i min blogg. Nu känns det bättre iallafall så någon nytta för det ju med sig.

För att skriva något mer reflekterande så funderade jag över något häromdan. En hel del personer i min närhet/vänkrets har kärleksproblem på ett eller annat sätt. Jag kan tyvärr inte hjälpa till särskilt mycket. Jag försöker jättegärna men jag ska försöka vara diskretare än vad jag än. Det vill säga, försöka att itne fråga utan lyssna om person(erna) vill prata. Själv vet jag inte så vansinnigt mycket. Jag är för i sju fortfarande jättekär i tommy och det har gått två år! Jag saknar faktiskt honom när han inte är nära, även om det är skönt att vara ensam ibland, med vänner ibland och med familj ibland. Jag sover dock aldrig så bra som när han är nära. Han är varm och nära och hans andning och hjärslag är rogivande.

Ah, till något annat. Jag åker till Sälen i helgen som det ser ut, med familjen. Det ska bli jättetrevligt även om jag som den nörd jag är kommer sakna internet (no life). Då kan jag inte spela Flyff på en vecka eller nått (arrrgh) men jag överlever, det är kul att umgås med familjen och vi ska fiska, miljön är vacker, jag har lånat Tommys 55-200 objektiv och jag har en bra kamera jag ska passa på att använda. Jag misstänker att Robin tror att jag inte tar mycket kort, men jag har tagit massa fakiskt. Dock knappt några när Tommy och jag varit tillsammans (bortsett från vår kvalitétstid i Lysekil). Just nu har jag inte lust, dock. Jag vet att du vet hur det känns, Robin. Just nu är jag enbart orolig för det här med lägenheten och dylikt. När allt lugnat ner sig... ja, vi får se då hur det är.


Together we were one
We found the place where dreams are made
And hearts never broken
We said we'd never leave
You know we couldn't turn around
And face that we had left behind

Meningslöst

This is a tricky situation
I've only got myself to blame
It's just a simple fact of life
It can happen to any one

You win - you lose
It's a chance you have to take with love
Oh yeah - I fell in love
But now you say it's over and I'm falling apart

Jag hatar känslan av meningslöshet... Den inträffar lite då och då. Som att saker och ting inte har en mening, att allting är förgäves. Känns lite så just nu faktiskt, men klockan är halv fyra på morgonen precis, jag vill skriva men inga ord kommer, jag vill UT och fota men vädret jävlas, dessutom har jag varit ensam ganska länge nu känns det som fast det egentligen inte är så länge. Allting härrör nog från de punkterna. Dessutom har ett par jag känner gjort slut. No names to be told. Det känns ganska tragiskt faktiskt, särskilt med tanke på att de fortfarande är kära i varandra. Hon har det svårt och han är krossad. Det känns svårt, att veta att man egentligen inte kan göra någonting, att det är något man kanske inte skall lägga sig i. Men någonting hos mig tycker det är fel på något vis. De älskar varandra. Människor som älskar varandra ska vara tillsammans. Men en annan del av mig vet att det inte alltid funkar så, allting är inte svart eller vitt, det finns jäkla massa gråskalor också.

Det finns ett par personer... som jag verkligen, verkligen tycker om. Jag vet inte om alla vet att dom betyder så mycket men jag hoppas att några av dem vet det. Det är dem man vill hjälpa, man vill sudda bort deras bekymmer, sätta ett leende på deras läppar. Det funkar tyvärr inte så bra alla gånger. Folk måste få reda ut sig själva ibland, utan inblandning, känns det som. Iallafall har en del av mig kommit fram till det, men en annan del gillar inte att acceptera det. Den delan av mig som vill se det bästa i situationen, vill se det positiva och så vidare.

Just nu orkar jag dock inte vara positiv. Inte negativ heller för den delen. Just nu är jag mest likgiltig. Det beror nog på det jag skrev i första stycket, samt för att jag har en djävulsk huvudvärk just nu och då blir jag förnekad tre saker man kan göra när man är ensam; sitta vid datorn, läsa eller sitta framför tv:n. Det sistnämnda gör jag dock inte särskilt ofta, men jag har gjort alla tre idag. Dock så har huvudvärken kommit lite senare.

Jag tror att jag ska jävlas lite mera med mitt huvud och läsa. Kanske inte en så bra idé men jag känner för att göra det... just precis nu.

Hoppsan

Jag har tagit studenten, är officiellt arbetslös. Kul? Njae. Håller tummarna för att jag kommer in på Örebro universitet. Och så hoppas jag att Ange och Sofie också kommer in där. Och Robin nästa år om han väljer att läsa vidare och läsa där.

Tommy och jag har firat två år också, för nån dag sedan (24:e). Helt otroligt... Har det gått två år? Ibland tänker jag "Oj vad länge" och ibland så "Har det gått så lite tid?" Jag kan visst inte riktigt bestämma mig för om det gått mycket eller lite tid. Det känns olika. Just nu en helknäpp blandning mellan båda faktiskt, och det är ganska sjukt. Jag träffade honom senast i tisdags och ändå saknar jag honom just precis nu. Det är också lite konstigt ibland, för ibland så vill jag hem och ha lite tid för mig själv men tydligen inte nu. Jag är fortfarande kär i honom, efter två år. Okej, två år är väl inte så vansinnigt mycket egentligen, men mitt första (och förra) förhållande tog slut strax efter två år, men då hade vi glidit isär ett tag innan också. Så det känns ganska bra. Vi hade en helt med "kvalitétstid" i Lysekil och det var hur mysigt som helst. Det kändes skönt, bara vi två (och ingen elektricitet...) och det är sånt man behöver ibland.

Ange har åkt till Peace & Love (åkte tidigare idag) och Robin är hos sin mor i Storfors. Så jag har lite tråkigt. Ska ragga lite på Linda tror jag... tihi. Sen kaaaanske jag borde städa mitt rum, men jag gör nog inte det. Däremot ska jag städa Blackys bur, men inte nu för det är ganska sent. Ah, jag tror jag är hungrig. Och jag hoppas att Tommy har fixat den där datorn och ringer snart...


Put on your armour
ragged after fights
hold up your sword
you're leaving the light
make yourself ready
for the lords of the dark
they'll watch your way
so be cautious, quiet and hark

Du

You can be anything you want to be
Just turn yourself into anything you think that you could ever be
Be free with your tempo, be free be free
Surrender your ego - be free, be free to yourself

Vad skall man göra för att hjälpa de personer som betyder mest i ens liv? Jag vill inte vara till besvär och ställa onödiga frågor, men jag vill ändå på något vis visa att jag finns, att jag lyssnar, att jag bryr mig. Fast jag tror att du vet det ändå, eller hur? Iallafall hoppas jag det, det finns en anledning till att jag brukar tala om för dig att du betyder något för mig. Som en av mina få klippor. En av två faktiskt. Då inkluderar jag inte Tommy som klippa, för blir vi tjuriga på varandra så ja... tjurar vi ett tag. Dig har jag dock aldrig blivit sur på, det är ganska otroligt... du är nog den enda människan någonsin jag inte ens kan bli sur på. Av de som någonsin stått mig nära i mitt hittills inte särskilt långa liv.

Om det inte var så att jag vet att du aldrig skulle göra illa dig själv oavsett om du egentligen vill, så skulle jag vara riktigt orolig för dig, vilket jag fortfarande är. Men det är på något sjukt sätt iallafall ganska skönt att veta att du aldrig kommer ta till de extremaste åtgärdena som det inte finns någon återvändo från.

Du är ju en så underbar person och jag älskar dig. Du är en av de finaste och bästa vänner jag någonsin haft och jag skulle inte orkat detta sista oändliga år utan dig att klaga med. Du är snäll, omtänksam, har humor, söt, kramvänlig, smartare än mig, ambitiös osv osv. Jag skulle kunna räkna upp alla dina positiva egenskaper men du kanske skulle bli generad då, hm?

Jag skulle vilja slå in skallen på dem som sårat dig, även om det är mig själv men jag hoppas att jag inte gjort något för att såra dig på något sätt. Att man ens kan göra illa dig är för mig en främmande tanke. Du som själv är så snäll och alltid tänker på andras känslor, du som bara gör illa andra om de gjort illa dig. Har du märkt att jag varit orolig ända sedan den där sommaren då ditt självförtroende fick sig en sån smäll att du ännu inte hämtat dig? Det har jag. Även om du verkade ha gått vidare, verkade ha glömt, så gnagde det alltid i mitt bakhuvud. Kanske var det också en avlägsen smärta i din blick, jag vet inte, men det fanns där.

Du, av alla människor, förtjänar så mycket mer. Du förtjänar någon som är värd din kärlek, dina känslor. Du som alltid haft otur på ett eller annat sätt i kärleken enligt dig själv. Det känns nästan dumt att vara lycklig själv... men jag tänker inte förneka mig själv den lyckan, för jag tror du skulle smälla till mig då, haha. Dessutom skulle jag vilja att du var lycklig också.

Haha. Du vet, ord i skriftlig form är min starkaste sida tror jag. Många gånger har jag svårt att uttrycka känslor "live" rent allmänt... Kanske bra för alla att veta, vad vet jag. Men men... Förstår du vad jag vill säga? Gör du? Jag vet inte riktigt om jag gör det själv. Jag tror att jag mest vill att du ska veta vad du betyder för mig, för jag har en känsla av att du nedvärderar din egen betydelse. Det vill jag inte att du skall göra, det finns ingen alls som är som du. Jag vill inte att du ska försvinna. Jag vill vara självisk och ha dig kvar. Men inte bara för mig, utan för dig med. Jag vill att du ska må bra... men det kommer nog inte att gå i en handvändning. Fast jag tänker vara kvar här. Tveka inte att höra av dig när det är som värst, tänk inte att vi som älskar dig har bättre för oss, för vad kan vara viktigare än att stötta en älskad person?

Över

Det är över. ÄNTLIGEN! Vad pratar jag om då? Jo, idag, klockan 16, så sätts betygen. Det betyder... inga mer uppgifter! Slut på pluggandet! Äntligen kan jag andas normalt. Jag känner mig helt plötsligt oändligt mycket lättare, jag visste inte ens att något tyngde ner mig, men tydligen så gjorde något det. Men å vad bra det känns nu. Ah... lungt, andas...

Jag har iaf 3 MVG till att hämta. I Engelska B, Textkommunikation B och Religion A. Ah, det känns skönt just nu. Det är en liten "studentfest" idag, ska dra dit med Ange och antagligen Sassa, ska vara måttlig och bara dricka cider. Robin och Johan kommer också att vara där. Skoj skoj.

Sötnos har börjat plugga igen. Han kanske inte kan få ledigt till min student... men då kommer han att gå en långsam och plågsam död till mötes... eller är jag elak nu? Klart jag tycker att han ska satsa så att han kan få ett bra jobb sen... Men jag vill ha honom där. ska jag ha dåligt samvete? Jag vet inte riktigt.... ska fundera på det.


School's out for summer school's out forever school's been blown to pieces
No more pencils no more books no more teacher's dirty looks yeah
Well we got no class and we got no principals and we got no innocence

Inspiration

Standing at the crossroads were the future meets the past
Oh, can't you feel there's magic in the air
We're noble knights and mighty men with the power to assay
Faithful and true
Let our deeds show you the way


Ibland är det svårt att finna inspiration. Ibland har jag en oerhörd idétorka och kommer inte på någonting att skriva. Ibland (men det är inte ofta) så flödar jag över av idéer. Många gånger känner jag mig nere för att jag inte kommer på någonting vettigt att skriva som är mitt eget. Ibland "kopierar" jag lite när jag skriver under mina idétorke-tider. Varför? jo, för att om jag är inspirerad av en idé eller några karaktärer så skriver jag om den/dem lite till en egen historia, bara jag har inspiration nog att skriva så brukar jag vara glad.

Jag har en GBA (Gameboy Advance) emulator på datorn och har fått hemsk skrivlust efter att ha spelat en del på ett spel. Det är bra, faktiskt. Kanske är tiden inte mogen för mig att komma på bra idéer än? Det är nog inte så troligt att man får sitt livs bokidé när man är nittion år. Men även att plagiera för sitt eget nöjes skull är en övning, så ser jag det. En övning i att skriva, Man bir alltid bättre, man förbättras alltid. Jag känner mig ganska nöjd och belåten, för att jag faktiskt har någonting som jag vill skriva på för en gångs skull. det känns bra. ska fortsätta mera idag tror jag. Och i helgen. Just nu är klockan bara strax efter elva, har slutat tidigt idag, har haft en lektion och det kändes dumt för jag försov mig. Men men...

Resumé: Jag tycker att all inspiration är bra. Musik, böcker, spel, bilder, osv. Inspiration är inte alltid det lättaste att få, och min har försvunnit ofta den senaste tiden. Men just nu har jag fångat den åter så jag tror att jag skall utnyttja det lite.

Läskberoende

Jag funderade på det förut... Ange brukar säga att hon är läskberoende. Ibland tvivlar jag på det, men jag vet ju att det är så. Hon konsumerar (ett sånt vackert ord! haha) överdrivna mängder läsk och hem till henne är ett perfekt ställe att gå till om man är lite läsksugen. Hon har alltid läsk hemma. Nästan alltid iallafall.

Ganska enkelt ibland att känna igen ett beroende. Ange är väldigt beskyddande om sin läsk. Den är hennes. Hon tittar på när man dricker så att man bara tar små klunkar. Gäller inte till filmer då, då är hon sparsam med läsken och hushåller så att den ska räcka hela filmen. hon har själv sagt att hon ska sluta med läsk när hon flyttar. Hon kommer helt enkelt inte ha råd att finansiera ett sådant beroende, dessutom har hon enligt egen utsago för dåliga tänder för att fortsätta. Jag tror nog det går bra, bara Ange vill något så brukar det gå bra. man får väl hjälpa till genom att smita ut och fika nån gång, och dricka te. Massa te. Gott.

Faktiskt, jag kom fram till att jag inte dricker så vansinnigt mycket läsk. När mor och far köpt hem läsk så brukar jag ta 1/dag ungeför, det är 33cl, som en liten burk. Jag brukar dricka sån till hamburgare och pizza också när man äter ute, men det gör jag inte så vansinnigt ofta det heller. Jag antar att jag klarar mig ganska så bra, egentligen.


"It cannot be seen
But there's blood on the green
Only God knows I'm innocent
Take me, take me home"

Drömmare

"Time and only time will tell us
Tell: was I right or wrong?
When anger breaks through
I'll leave mercy behind"


Teatern häromdan var hyfsad, men det skulle väl vara 70-tal om jag fattade det rätt... och hur fel kändes inte det med ord från typ 1500-talet? Totalt skall jag säga. Dessutom var det samma scen hela tiden. ett rum med några soffor. Kul? Nja, vet inte det. Och några spelade flera personer. Det var också ganska förvirrande. Nåja, det var väl intressant på sitt sätt. Sassa följde inte med. Hur visste jag det? Haha, kände det på mig. Varför är en annan sak. Även om man anade det så... jaja.

Det är skönt med helg. Att vila och kunna vara uppe. Tyvärr är det också en tid då man borde ta igen skolarbeten och liknande. Det är en konst i sig att orka med det. Det gör jag inte i skrivande stund. Å andra sidan är klokcan närmare tolv och då brukar man väl inte alltid ha så mycket energi kvar heller. Får väl jobba lite med svenskan imorrn. Ja.. vill inte det. Men man måste ibland.

Jag drömmer... jag drömmer om så mycket. Massa är överdrivna saker, men det finns vissa saker som är lite mer realistiska. Att bli författare, exempelvis. Sååå svårt är det nog inte. Trots allt så blir massa personer publicerade. Att däremot kunna leva på det, det är en annan sak. En ganska svår sak. Tror inte jag har talangen för det, tyvärr. Men jag ska försöka, och får jag någon bok publicerad och verkligen kan kalla mig författare... ja, då kommer jag vara lycklig.

Drama

Igår fyllde in käraste bästa vän nitton år. Grattis igen! Mumsade kakor och kladdkaka hemma hos henne igår. Hennes älskling var också där, samt lite släkt. Sassa kom senare. Det var iallafall gott och trevligt. Birk är alltid söt och så vansinnigt kär i mig. Enligt Ange iallafall.

Idag ska jag och Robin samt Ange hänga med några samhällsklasser till hufvudstaaden och se Hamlet på Dramaten (tror jag). Kul att ens gamla svenskalärare tänker på en när det finns platser kvar. Det känns uppskattat. Sassa hade också tänkt följa med men verkar tveksam. Så vi får väl se om hon följer med oss eller inte.

Ibland är det svårt att acceptera vissa saker. Eller mer precist, jag kan ha svårt för att acceptera och förstå ibland. Är ju trots allt inte mer än mänsklig. Har fått vissa "klagåmål" på det ibland, men vad ska man göra? Försöka, men dessutom är jag ibland fasligt lättirriterad. Nästan alltid om jag ska vara ärlig. Jag vet inte varför. Jag bara är sådan. Ibland kan jag dock ha ett enormt tålamod, men det är inte direkt varje dag det händer.

Dessutom är jag stor i käften. Jag föredrar att allt som oftast säga vad jag tänker och tycker. Dessvärre är det många gånger ganska elakt, men lite hyfs har man ju. Inte så att man öppnar truten bara för att säga att någon har en ful tröja eller frisyr. Mer att om man pratar med någon, att det är något man inte kan hålla käften om. Om man tycker att personen i fråga gjort något elakt eller korkat. Men okej... det är en sak jag skulle vilja säga till en viss person men jag tror att jag håller tyst om det. Om jag inte blir uppretad så. Då blir det farligt.

Jag borde skaffa mer vänner. Eller umgås mer med de som jag har. Det finns vissa personer jag skulle vilja bli närmare vän med. En går det typ inte dock, personen i fråga släpper ingen inpå livet och blir sällan personlig. Då känns det, iallafall tycker jag det, att man inte kommer någonstans i sin relation. Finns en del jag skulle vilja lära känna bättre, men jag är för feg. Jag vågar helt enkelt inte ta steget. Jag önskar att jag vågade.


"Let us march on
Though there's no hope at our side
Let us be brave
Though by glory we are denied"

Åldersnoja?

"We had joy, we had fun, we had seasons in the sun
But the stars we could reach
were just starfishs on the beach"

Igår fyllde jag nitton år. Känner mig inte särskilt annorlunda. Önskade bara att jag var liten igen. Födelsedagar var mycket, mycket roligare när man var liten. Man kunde få leksaker och leka med dem hela dan. Leka, någon?

Fick en del snorfina bestick av farmor. Dyrt var det nog. Huff puff. Man kunde smita in och kika för att se vad de kostade. Inte för att snoka… mest för att jag fick byta om jag ville. Man kan ju alltid se efter vad som finns innan men helt säger nej, antar jag.

Har mina nya skor på mig. Klämmer lite om högra foten… fick en Blind Guardian skriva av sötnosen min. ”Nightfall In Middle-Earth” den vara mycket bra. Så fick jag två böcker och lite pengar. Ja, that’s it. Mamma höll på om att jag snart ska ju ta studenten och får mer då... bla bla bla.

Idag tänkte jag att jag skulle köpa en bok. Kräcker till Blacky the chinchilla och kanske spana efter en födelsedagspresent till min kära bästa vän som fyller på onsdag.

Städa bur sen, när jag kommer hem. På naturen skall vi se på Al Gores film idag, så har ingen religion. Lite synd… religion är roligare.

Även om jag nu är nitton år och inte arton längre, så känns det inte annorlunda. Känner mig fortfarande liten. Ibland vill jag fortfarande vara liten. Livet var mindre komplicerat då… men det finns vissa saker jag skulle sakna om jag plötsligt blev liten igen, så jag antar att man får foga sig i att man hela tiden växer och att man inte blir liten igen.

Vad skall man säga?

När ett par gör slut så är det ibland svårt att veta vad man ska säga till den ena
eller den andra parten. Eller båda två för den delen. "Han/Hon var inte rätt för dig" låter bara
alltför patetiskt att säga även om det måhända är sant. "Tiden läker alla sår"
är inte alltid sant det heller. "Bättre att ha älskat och förlorat än aldrig ha älskat alls"
det vet jag inte om alla håller med om... Många lama ord. Senare kan man
nog minnas det fina i sitt förhållande med ett litet leende. Men det kan ta sin
runda lilla tid. Alla måste få rum att gråta, att sörja att det gick sönder,
att det inte gick att laga ytterligare en gång.

Jag kan tänka tillbaka på mitt första riktiga förhållande och minnas allt som var
bra och dåligt i det. Vad tjänar det till att ångra? Ånger löser inget.
Men det förstås, har man gjort något vansinnigt fel (varit otrogen eller dylikt)
så tycker jag nog att man ska ångra det. Hur skall part nummer två annars veta
var den har en? Men iallafall. Jag har aldrig varit otrogen och så skall det förbli. Jag
skulle aldrig kunna såra honom så. Att bara se honom ledsen gör mig nedstämd.

Men jag finns här. I want you to know that I always will be here. You got my number.
Bara att slå en signal om det behövs pratas av. Eller bara är i behov av sällskap.


“Sometimes I wish I were a kid again; skinned knees are a lot easier to fix than a broken heart.”