torsdag 24 april 2008
Drama
Igår fyllde in käraste bästa vän nitton år. Grattis igen! Mumsade kakor och kladdkaka hemma hos henne igår. Hennes älskling var också där, samt lite släkt. Sassa kom senare. Det var iallafall gott och trevligt. Birk är alltid söt och så vansinnigt kär i mig. Enligt Ange iallafall.
Idag ska jag och Robin samt Ange hänga med några samhällsklasser till hufvudstaaden och se Hamlet på Dramaten (tror jag). Kul att ens gamla svenskalärare tänker på en när det finns platser kvar. Det känns uppskattat. Sassa hade också tänkt följa med men verkar tveksam. Så vi får väl se om hon följer med oss eller inte.
Ibland är det svårt att acceptera vissa saker. Eller mer precist, jag kan ha svårt för att acceptera och förstå ibland. Är ju trots allt inte mer än mänsklig. Har fått vissa "klagåmål" på det ibland, men vad ska man göra? Försöka, men dessutom är jag ibland fasligt lättirriterad. Nästan alltid om jag ska vara ärlig. Jag vet inte varför. Jag bara är sådan. Ibland kan jag dock ha ett enormt tålamod, men det är inte direkt varje dag det händer.
Dessutom är jag stor i käften. Jag föredrar att allt som oftast säga vad jag tänker och tycker. Dessvärre är det många gånger ganska elakt, men lite hyfs har man ju. Inte så att man öppnar truten bara för att säga att någon har en ful tröja eller frisyr. Mer att om man pratar med någon, att det är något man inte kan hålla käften om. Om man tycker att personen i fråga gjort något elakt eller korkat. Men okej... det är en sak jag skulle vilja säga till en viss person men jag tror att jag håller tyst om det. Om jag inte blir uppretad så. Då blir det farligt.
Jag borde skaffa mer vänner. Eller umgås mer med de som jag har. Det finns vissa personer jag skulle vilja bli närmare vän med. En går det typ inte dock, personen i fråga släpper ingen inpå livet och blir sällan personlig. Då känns det, iallafall tycker jag det, att man inte kommer någonstans i sin relation. Finns en del jag skulle vilja lära känna bättre, men jag är för feg. Jag vågar helt enkelt inte ta steget. Jag önskar att jag vågade.
"Let us march on
Though there's no hope at our side
Let us be brave
Though by glory we are denied"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar