Swirl

Jag träffade Robin idag, det var mycket trevligt. Alltid lika kul, och man blir så lugn i hans närvaro, jag blir det iallafall. Han har överhuvudtaget en positiv inverkan på mig, och han är så sablans lätt att prata med att det egentligen inte är riktigt klokt. Men sant är det iallafall. Han verkar må bättre nu än vad han gjort på ett tag, och det om något gör mig verkligen glad. Han är en av de människor jag verkligen tycker ska känna lycka. För han är värd det.

Snart börjar jag på universitetet... det är lite läskigt. Ange nämnde för någon dag sen att hon ser fram emot att träffa/lära känna nya personer. På sätt och vis gör jag väl det också... Men jag tror alltid att folk inte tycker om mig, tycker jag är tråkig, dryg etc. Fråga mig inte varför, för jag har ingen aning, det är bara en känsla. Jag vet inte riktigt varför jag tror så, men så är det. Inte förrän de sagt att att man är okej, då känns det bättre. Jag undrar varför det är så.


Into the endless we ride unveil the darkness behind
Abandoned glory hidden castaway we ride
Now will the sky surrender forever through the never
A silent whisper echoes through my restless heart tonight

Skiftning

I think about my life gone by
And how it’s done me wrong
There’s no escape for me this time
All of my rescues are gone, long gone

Idag är en dag i historien. Inte menat att det är något specifikt eller så, bara en vanlig dag som går in i historien som inget särskilt. Dock så är jag på ganska bra humör, och det är lite ovanligt antar jag. Känner mig lite smått positiv, hur konstigt det än må låta. Jag är inte hundra säker på varför heller, men det gör inte så mycket. Det finns nämligen många anledningar till att vara nere och jag blir lite ledsen av att tänka på en specifik. Men jag orkar inte med det just nu. Just nu orkar jag bara med min läsk och att slöa lite här framåt halvtvå tiden. Ska sova snart iallafall.

Hittade en kul sida, mypetbook.se, som jag kollar på just nu, det håller mig sysselsatt ett tag. Är glatt spänd inför utställningen på lördag, jag hoppas att det ska gå bra för Blacky men även om det inte gör det så blir det en intressant upplevelse. Men jag håller tummarna, fast jag är förstås partisk och tycker att en finare chinchilla finns inte, men aja...

Just nu är ett ljus vid horisonten två saker; eller blir det två ljus vid horisonten då? Okej, ett; vi ska enligt Ange och Sass snart få bidrag/lån, whatever. Jag är flat broke så yay. Och två; jag tror det är möjligt att jag kan få en studentlägenhet om cirkus en månad, för de som var sista ansökningsdag idag var nera på cirka 40 poäng och jag har 31~32 så hoppas. Kanske kan flytta in om nån månad då, inte så illa.

Så jag är ganska belåten just nu. Det är dock en sak som gnager ganska mycket och jag ska prata lite om det imorgon med en spcifik person som är viktig i mitt liv och som heter Robin. We've got a lot of catching up to do! Även om vi bara ses en liten sväng precis efter Arbetsförmedlingen eller nått så blir det bra. Och jag kommer ställa alla frågar du vet att jag kommer ställa, muihihi.

Tomma tankar

Det är sant det, Robin... insekter är en av helvetets plågor på jorden. Eller något. Dessutom är solbränna det också, får jag tillägga.

Jag är rätt nöjd just nu. Har tingat den chinchillan jag ville ha. Hon sa att hon säljer hellre till mig i Sverige som kommer ge honom en kompis, än de intresserade i Norge. Moahaha. Han är supersöt, silvermarmorerad med massa grått och han har stamtavla och fina föräldrar. Bor i Göteborg och är leveransklar runt sista september. Han heter Chill-Zones Spotted Legend, Legend är efter pappan och Chill-Zones är uppfödarnamnet. Annars tycker jag att "A Legend Reborn" hade varit ett kul namn, haha. Hammerfall always.

Funderar på om man borde sova, imorgon skall vi upp tidigt för att smita hem så tidigt som möjligt. Men jag är inte direkt trött just nu. Jag sitter och funderar lite, men samtidigt är mitt huvud tomt. Jag skulle vilja skriva men kommer ingenstans alls just nu. Jag är nu 98% säker på att jag inte får en lägenhet och det gör mig lite irriterad. Men men, får ta en till våren då. Att inte ha någon inspiration... det är faktiskt en påtaglig psykisk smärta för mig, det gör ont. Och jag är tom. Tom... undrar hur många som känner så, hur många som skulle förstå? Jag är kanske inte alltid världens mest kreativa människa men att skriva... det är något jag måste göra, något jag vill göra. Att tappa inspiration och lust, det är svårt. Som nu. Jag sitter här och jag är inte trött. Jag vet inte vad jag ska göra. Skriva dyker som en självklarhet upp i mitt huvud, men inga ord kommer. Bara dessa beklagande ord i intet. Tomt, som om något fattas. Både lusten... och inspirationen. Det fattas mig. Och det gör mig ledsen - och ännu värre - likgiltig. Som om inget spelar någon större roll för tillfället. Och jag försöker, försöker slita mig ur det. Funkar inte alltid så bra, nej... ibland funkar det lite bättre, dock...

Igår fiskade vi i en sjö, vi var i en liten roddbåt nästan hela dagen, och mot kvällningen... då himlen blir så vacker... den speglar sig i sjön, och alla träd som omger sjön gör också det. Och i fjärran kan man se de blå fjällen mot en brinnande himmel. Då känner jag en sån frid. Det är så ofattbart vackert. Poetiskt, fridfullt... vackert.

From the day we arrive on the planet
And blinking, step into the sun T
here's more to be seen than can ever be seen
More to do than can ever be done