Swirl

Jag träffade Robin idag, det var mycket trevligt. Alltid lika kul, och man blir så lugn i hans närvaro, jag blir det iallafall. Han har överhuvudtaget en positiv inverkan på mig, och han är så sablans lätt att prata med att det egentligen inte är riktigt klokt. Men sant är det iallafall. Han verkar må bättre nu än vad han gjort på ett tag, och det om något gör mig verkligen glad. Han är en av de människor jag verkligen tycker ska känna lycka. För han är värd det.

Snart börjar jag på universitetet... det är lite läskigt. Ange nämnde för någon dag sen att hon ser fram emot att träffa/lära känna nya personer. På sätt och vis gör jag väl det också... Men jag tror alltid att folk inte tycker om mig, tycker jag är tråkig, dryg etc. Fråga mig inte varför, för jag har ingen aning, det är bara en känsla. Jag vet inte riktigt varför jag tror så, men så är det. Inte förrän de sagt att att man är okej, då känns det bättre. Jag undrar varför det är så.


Into the endless we ride unveil the darkness behind
Abandoned glory hidden castaway we ride
Now will the sky surrender forever through the never
A silent whisper echoes through my restless heart tonight