Horoskop

When i see how my path
Seem's to end up before your face
The state of my heart
The place where we are
Is written in the stars

Jag kikade på Robins blogg nyss och han hade i sin tur kikat på Teresias blogg och det var något om horoskop med siffror, numerlogisk anaylys. det lät intressant.

Är det här nera likt mig? Haha. Vissa saker kanske.
http://www.ditthoroskop.nu/se/nya_systemet.htm

Siffran Åtta:
Åttor förutspås världsstor framgång, kanske på grund av sin otroliga övertygelse och viljestyrka. Du kan ibland verka kylig trots att du har stor medmänsklighet, vilket förvirrar de nära och kära. Som åtta känner man sig ofta missförstådd. För att nå dina mål går du gärna den långa vägen, bara du slipper att få råd ifrån andra. Tycker du arbetet är intressant kan du jobba hur mycket som helst.

Se upp så att du inte försummar dina närmaste och glömmer att säga vackra ord till dem. Din enorma arbetsvilja och prestationsförmåga kan leda till att du drabbas av så kallad dålig stress. Var rädd om din psykiska hälsa.

För att du ska kunna ha ett fungerande förhållande måste du ha antingen dra ner på arbetet eller ha en mycket förstående partner.

Saturnus regerar ditt liv och de bästa färgerna för dig är mörka färger som svart och mörkblått.

Händelser

Haha, jag är så seg när det gäller att skriva. Den vördade herr Robin tycker att jag ska skriva mer. Jag har dock varit hos Tommy i dryga en vecka, och då blir det inget bloggande för min del, känner inte för det just då. Är mest skrivsugen under nätterna faktiskt. Tror jag nämnt det förut faktiskt.

Linda har skaffat en blogg, eller jag tror den är lite äldre men hon har börjat skriva mer nu. Det är bra, mig kikar ofta in på hennes blogg. Fler jag känner borde börja blogga och ge mig adressen så att jag kan läsa. Jag tycker det är roligt.

Något väldigt positivt har inträffat. Jag kom in på Örebro Universitet! Jag kom in på mitt förstahandsval, lärarprogrammet, som en av 30, cirka 90 hade det i förstahandsval och runt 430 hade sökt dit rent allmänt. Helt fantastiskt... Något som gör saken mycket bättre är att Ange och Sofie också kommit in på Örebro Universitet. Awesome. Det hade blivit perfekt om Robin också var där men va fan, vi ska träffas ändå! Robin är en sån där människan man definitivt inte vill förlora kontakten med.

Jag har lagt in intresseanmälan på 3 st studentlägenheter. Ville egentligen lägga in på kanske en fem till men tyvärr fick man bra lägga in på tre. Skit. Dessutom har ÖBO (Örebro Bostad bla bla bla) nått helknäppt poäng system. Hur sjukt låter inte det? Jag kommer vara jätterädd att inte få någon av dem. Helst vill jag ha den med pentry, men det var nämare 30 intresseanmälningar på den så den kan jag nog glömma. Det är lite kul att Ange och jag sökt bostad på samma ställe, det känns skönt att veta, OM vi båda får varsin bostad. Jag hoppas verkligen, verkligen det... Annars får jag pendla och jag vet inte om jag kommer klara det i längden. Om det blir så kanske man kan söka lägenhet igen till våren, det blir säkert en del tomma då. Ja, så får jag tänka.

Blacky måste jag ha med mig när jag flyttar. Mormor tycker tydligen att han ska stanna och jag komma hem på helgerna, men jag kommer nog inte kunna/orka/ha råd att komma hem varje helg. visserligen är det snorbilligt och man kan ju planka men ändå. Vem skulle ta hand om honom i veckorna? De törs ju knappt öppna buren för att han är snabb i vändningarna och de tror att han ska hoppa ut. Bara Jojjo som törs, men man kan ju inte lasta allt på henne ju, dessutom har hon en tendens att vara lite våldsam, haha. Lite elakt att ta med Blacky egentligen, kanske. Det beror på hur mycket fritid jag kommer att ha antar jag, eller pluggtid i rummet. Skulle helst vilja köpa en till chinchilla, han behöver en vän och jag vill ha en till. Men en hane vet jag inte om det skulle gå så bra, och en hona skulle få ungar. Det skulle jag vilja, men då skulle man behöva skilja på dem efteråt, alternativt kastrera Blacky. Tommy tyckte det var elakt. Jag förstås inte aaaaaalls varför... Ett alternativ är ju förstås en steril (eller kastrerad) hona. Det kom jag på just precis nu när jag skriver detta och hör Blacky prassla lite i höet, han ligger där och sover, alternativt halvsover. Bra idé Malin. Men då måste jag förstås ha en till bur (eller använda gallerburen) och ha dem bredvid varandra så de kunde vänja sig, vet inte ens om jag skulle ha plats med 2 burar. Allt är ju en föresättning för att jag flyttar. Det kanske är dumt att planera så mycket när man inte ens är hundra på att man får en lägenhet... Men om jag skulle stanna kvar ett tag till så skulle jag kunna ta bort min vita bokhylla och ställa Blackys nuvarande bur där. Och ställa byrån bredvid där buren stod och på så sätt ha plats med en ny bur. Smart. Tror jag ska lägga in en intresseannons på chinchilla.egetforum.se när jag skrivit klart detta inlägg om cirka 300 år, fasiken var mycket jag skrivit. Tror ingen annan är jag är intresserad av chinchilla-problem men vad har det emd saken att göra? Känns bra att skriva och jag skriver vad jag vill i min blogg. Nu känns det bättre iallafall så någon nytta för det ju med sig.

För att skriva något mer reflekterande så funderade jag över något häromdan. En hel del personer i min närhet/vänkrets har kärleksproblem på ett eller annat sätt. Jag kan tyvärr inte hjälpa till särskilt mycket. Jag försöker jättegärna men jag ska försöka vara diskretare än vad jag än. Det vill säga, försöka att itne fråga utan lyssna om person(erna) vill prata. Själv vet jag inte så vansinnigt mycket. Jag är för i sju fortfarande jättekär i tommy och det har gått två år! Jag saknar faktiskt honom när han inte är nära, även om det är skönt att vara ensam ibland, med vänner ibland och med familj ibland. Jag sover dock aldrig så bra som när han är nära. Han är varm och nära och hans andning och hjärslag är rogivande.

Ah, till något annat. Jag åker till Sälen i helgen som det ser ut, med familjen. Det ska bli jättetrevligt även om jag som den nörd jag är kommer sakna internet (no life). Då kan jag inte spela Flyff på en vecka eller nått (arrrgh) men jag överlever, det är kul att umgås med familjen och vi ska fiska, miljön är vacker, jag har lånat Tommys 55-200 objektiv och jag har en bra kamera jag ska passa på att använda. Jag misstänker att Robin tror att jag inte tar mycket kort, men jag har tagit massa fakiskt. Dock knappt några när Tommy och jag varit tillsammans (bortsett från vår kvalitétstid i Lysekil). Just nu har jag inte lust, dock. Jag vet att du vet hur det känns, Robin. Just nu är jag enbart orolig för det här med lägenheten och dylikt. När allt lugnat ner sig... ja, vi får se då hur det är.


Together we were one
We found the place where dreams are made
And hearts never broken
We said we'd never leave
You know we couldn't turn around
And face that we had left behind

Meningslöst

This is a tricky situation
I've only got myself to blame
It's just a simple fact of life
It can happen to any one

You win - you lose
It's a chance you have to take with love
Oh yeah - I fell in love
But now you say it's over and I'm falling apart

Jag hatar känslan av meningslöshet... Den inträffar lite då och då. Som att saker och ting inte har en mening, att allting är förgäves. Känns lite så just nu faktiskt, men klockan är halv fyra på morgonen precis, jag vill skriva men inga ord kommer, jag vill UT och fota men vädret jävlas, dessutom har jag varit ensam ganska länge nu känns det som fast det egentligen inte är så länge. Allting härrör nog från de punkterna. Dessutom har ett par jag känner gjort slut. No names to be told. Det känns ganska tragiskt faktiskt, särskilt med tanke på att de fortfarande är kära i varandra. Hon har det svårt och han är krossad. Det känns svårt, att veta att man egentligen inte kan göra någonting, att det är något man kanske inte skall lägga sig i. Men någonting hos mig tycker det är fel på något vis. De älskar varandra. Människor som älskar varandra ska vara tillsammans. Men en annan del av mig vet att det inte alltid funkar så, allting är inte svart eller vitt, det finns jäkla massa gråskalor också.

Det finns ett par personer... som jag verkligen, verkligen tycker om. Jag vet inte om alla vet att dom betyder så mycket men jag hoppas att några av dem vet det. Det är dem man vill hjälpa, man vill sudda bort deras bekymmer, sätta ett leende på deras läppar. Det funkar tyvärr inte så bra alla gånger. Folk måste få reda ut sig själva ibland, utan inblandning, känns det som. Iallafall har en del av mig kommit fram till det, men en annan del gillar inte att acceptera det. Den delan av mig som vill se det bästa i situationen, vill se det positiva och så vidare.

Just nu orkar jag dock inte vara positiv. Inte negativ heller för den delen. Just nu är jag mest likgiltig. Det beror nog på det jag skrev i första stycket, samt för att jag har en djävulsk huvudvärk just nu och då blir jag förnekad tre saker man kan göra när man är ensam; sitta vid datorn, läsa eller sitta framför tv:n. Det sistnämnda gör jag dock inte särskilt ofta, men jag har gjort alla tre idag. Dock så har huvudvärken kommit lite senare.

Jag tror att jag ska jävlas lite mera med mitt huvud och läsa. Kanske inte en så bra idé men jag känner för att göra det... just precis nu.

Hoppsan

Jag har tagit studenten, är officiellt arbetslös. Kul? Njae. Håller tummarna för att jag kommer in på Örebro universitet. Och så hoppas jag att Ange och Sofie också kommer in där. Och Robin nästa år om han väljer att läsa vidare och läsa där.

Tommy och jag har firat två år också, för nån dag sedan (24:e). Helt otroligt... Har det gått två år? Ibland tänker jag "Oj vad länge" och ibland så "Har det gått så lite tid?" Jag kan visst inte riktigt bestämma mig för om det gått mycket eller lite tid. Det känns olika. Just nu en helknäpp blandning mellan båda faktiskt, och det är ganska sjukt. Jag träffade honom senast i tisdags och ändå saknar jag honom just precis nu. Det är också lite konstigt ibland, för ibland så vill jag hem och ha lite tid för mig själv men tydligen inte nu. Jag är fortfarande kär i honom, efter två år. Okej, två år är väl inte så vansinnigt mycket egentligen, men mitt första (och förra) förhållande tog slut strax efter två år, men då hade vi glidit isär ett tag innan också. Så det känns ganska bra. Vi hade en helt med "kvalitétstid" i Lysekil och det var hur mysigt som helst. Det kändes skönt, bara vi två (och ingen elektricitet...) och det är sånt man behöver ibland.

Ange har åkt till Peace & Love (åkte tidigare idag) och Robin är hos sin mor i Storfors. Så jag har lite tråkigt. Ska ragga lite på Linda tror jag... tihi. Sen kaaaanske jag borde städa mitt rum, men jag gör nog inte det. Däremot ska jag städa Blackys bur, men inte nu för det är ganska sent. Ah, jag tror jag är hungrig. Och jag hoppas att Tommy har fixat den där datorn och ringer snart...


Put on your armour
ragged after fights
hold up your sword
you're leaving the light
make yourself ready
for the lords of the dark
they'll watch your way
so be cautious, quiet and hark

Du

You can be anything you want to be
Just turn yourself into anything you think that you could ever be
Be free with your tempo, be free be free
Surrender your ego - be free, be free to yourself

Vad skall man göra för att hjälpa de personer som betyder mest i ens liv? Jag vill inte vara till besvär och ställa onödiga frågor, men jag vill ändå på något vis visa att jag finns, att jag lyssnar, att jag bryr mig. Fast jag tror att du vet det ändå, eller hur? Iallafall hoppas jag det, det finns en anledning till att jag brukar tala om för dig att du betyder något för mig. Som en av mina få klippor. En av två faktiskt. Då inkluderar jag inte Tommy som klippa, för blir vi tjuriga på varandra så ja... tjurar vi ett tag. Dig har jag dock aldrig blivit sur på, det är ganska otroligt... du är nog den enda människan någonsin jag inte ens kan bli sur på. Av de som någonsin stått mig nära i mitt hittills inte särskilt långa liv.

Om det inte var så att jag vet att du aldrig skulle göra illa dig själv oavsett om du egentligen vill, så skulle jag vara riktigt orolig för dig, vilket jag fortfarande är. Men det är på något sjukt sätt iallafall ganska skönt att veta att du aldrig kommer ta till de extremaste åtgärdena som det inte finns någon återvändo från.

Du är ju en så underbar person och jag älskar dig. Du är en av de finaste och bästa vänner jag någonsin haft och jag skulle inte orkat detta sista oändliga år utan dig att klaga med. Du är snäll, omtänksam, har humor, söt, kramvänlig, smartare än mig, ambitiös osv osv. Jag skulle kunna räkna upp alla dina positiva egenskaper men du kanske skulle bli generad då, hm?

Jag skulle vilja slå in skallen på dem som sårat dig, även om det är mig själv men jag hoppas att jag inte gjort något för att såra dig på något sätt. Att man ens kan göra illa dig är för mig en främmande tanke. Du som själv är så snäll och alltid tänker på andras känslor, du som bara gör illa andra om de gjort illa dig. Har du märkt att jag varit orolig ända sedan den där sommaren då ditt självförtroende fick sig en sån smäll att du ännu inte hämtat dig? Det har jag. Även om du verkade ha gått vidare, verkade ha glömt, så gnagde det alltid i mitt bakhuvud. Kanske var det också en avlägsen smärta i din blick, jag vet inte, men det fanns där.

Du, av alla människor, förtjänar så mycket mer. Du förtjänar någon som är värd din kärlek, dina känslor. Du som alltid haft otur på ett eller annat sätt i kärleken enligt dig själv. Det känns nästan dumt att vara lycklig själv... men jag tänker inte förneka mig själv den lyckan, för jag tror du skulle smälla till mig då, haha. Dessutom skulle jag vilja att du var lycklig också.

Haha. Du vet, ord i skriftlig form är min starkaste sida tror jag. Många gånger har jag svårt att uttrycka känslor "live" rent allmänt... Kanske bra för alla att veta, vad vet jag. Men men... Förstår du vad jag vill säga? Gör du? Jag vet inte riktigt om jag gör det själv. Jag tror att jag mest vill att du ska veta vad du betyder för mig, för jag har en känsla av att du nedvärderar din egen betydelse. Det vill jag inte att du skall göra, det finns ingen alls som är som du. Jag vill inte att du ska försvinna. Jag vill vara självisk och ha dig kvar. Men inte bara för mig, utan för dig med. Jag vill att du ska må bra... men det kommer nog inte att gå i en handvändning. Fast jag tänker vara kvar här. Tveka inte att höra av dig när det är som värst, tänk inte att vi som älskar dig har bättre för oss, för vad kan vara viktigare än att stötta en älskad person?

Över

Det är över. ÄNTLIGEN! Vad pratar jag om då? Jo, idag, klockan 16, så sätts betygen. Det betyder... inga mer uppgifter! Slut på pluggandet! Äntligen kan jag andas normalt. Jag känner mig helt plötsligt oändligt mycket lättare, jag visste inte ens att något tyngde ner mig, men tydligen så gjorde något det. Men å vad bra det känns nu. Ah... lungt, andas...

Jag har iaf 3 MVG till att hämta. I Engelska B, Textkommunikation B och Religion A. Ah, det känns skönt just nu. Det är en liten "studentfest" idag, ska dra dit med Ange och antagligen Sassa, ska vara måttlig och bara dricka cider. Robin och Johan kommer också att vara där. Skoj skoj.

Sötnos har börjat plugga igen. Han kanske inte kan få ledigt till min student... men då kommer han att gå en långsam och plågsam död till mötes... eller är jag elak nu? Klart jag tycker att han ska satsa så att han kan få ett bra jobb sen... Men jag vill ha honom där. ska jag ha dåligt samvete? Jag vet inte riktigt.... ska fundera på det.


School's out for summer school's out forever school's been blown to pieces
No more pencils no more books no more teacher's dirty looks yeah
Well we got no class and we got no principals and we got no innocence

Inspiration

Standing at the crossroads were the future meets the past
Oh, can't you feel there's magic in the air
We're noble knights and mighty men with the power to assay
Faithful and true
Let our deeds show you the way


Ibland är det svårt att finna inspiration. Ibland har jag en oerhörd idétorka och kommer inte på någonting att skriva. Ibland (men det är inte ofta) så flödar jag över av idéer. Många gånger känner jag mig nere för att jag inte kommer på någonting vettigt att skriva som är mitt eget. Ibland "kopierar" jag lite när jag skriver under mina idétorke-tider. Varför? jo, för att om jag är inspirerad av en idé eller några karaktärer så skriver jag om den/dem lite till en egen historia, bara jag har inspiration nog att skriva så brukar jag vara glad.

Jag har en GBA (Gameboy Advance) emulator på datorn och har fått hemsk skrivlust efter att ha spelat en del på ett spel. Det är bra, faktiskt. Kanske är tiden inte mogen för mig att komma på bra idéer än? Det är nog inte så troligt att man får sitt livs bokidé när man är nittion år. Men även att plagiera för sitt eget nöjes skull är en övning, så ser jag det. En övning i att skriva, Man bir alltid bättre, man förbättras alltid. Jag känner mig ganska nöjd och belåten, för att jag faktiskt har någonting som jag vill skriva på för en gångs skull. det känns bra. ska fortsätta mera idag tror jag. Och i helgen. Just nu är klockan bara strax efter elva, har slutat tidigt idag, har haft en lektion och det kändes dumt för jag försov mig. Men men...

Resumé: Jag tycker att all inspiration är bra. Musik, böcker, spel, bilder, osv. Inspiration är inte alltid det lättaste att få, och min har försvunnit ofta den senaste tiden. Men just nu har jag fångat den åter så jag tror att jag skall utnyttja det lite.