måndag 3 november 2008

Boooing


Just let me out of here
Speak to me
It all would be easier
I want to talk to you
Who is that?
Do I hear a whisper?
Or do I hear a cry?
Across the brown land
The stumps of time
Oh turn the wheel and heal me
Snce moonlight fade
I'm empty - heal me


Ah, en uppdatering relativt snart efter förra. Vad duktig jag är. Inte. Borde uppdatera typ varje dag som Robin. Men jag spelar istället, haha.

Idag missade jag första föreläsningen, det var inte så bra. Jag missade den för att jag var tvungen att köpa ett nytt pendlar kort (bye bye tvåtusen spänn) och för att de stängt eller dragit ner de där stängerna vad de nu heter över järnvägen tidigt så tåget tuffade iväg. Ange sa iaf att den föreläsningen var seg. Jag ska kopiera hennes anteckningar för att få ett hum om det mesta ändå. Föreläsningen jag hann på var om hållbar utvecklig i teori och praktik. Vansinnigt intressant. Jag antecknade hela 6 sidor. Och ja, jag försöker anteckna hela tiden under föreläsningar. Och dricka, då håller jag delar av mig sysselsatt så jag inte blir sömning vilket jag lätt blir när jag sitter stilla och ska lyssna länge. Men idag hade jag druckit en energidryck innan föreläsningar (10min innan eller så) och drack sen en i 5min pausen vi hade mitt i. Jag köpte dem för att jag var vaken hela natten (jäkla skit att inte kunna sova) så jag ville inte somna på föreläsningen. Efter så träffade jag min för-seminariegrupp och vi skulle diskutera frågor inför onsdagens seminarium. Det gick dock inte så bra, vi var alla lite uppåt väggen för vi alla tänkte på böcker vi var tvugna att skaffa, föreläsningen som varit och inte minst TENTAN som är på lördag. Jag har mitt livs första tenta. Jag är så in i hels rike nervös. Jag är inte ens hundra på hur en tenta går till. Lyckat. Men men. Vi får se, meningne är att vi ska plugga denna vecka, jag ska kolla på resultaten för kursen, vad man ska kunna, och plugga in dem. Inte fasiken att jag orkar läsa allt vi skulle läst igen. För många sidor.

Besökte Anges och "Pinnens" trea idag (Ange retas, han gillar inte att kallas för det tydligen). skitfin, och stor! Ange sa att den var liten men jag tyckte den var stooor. En hall, stort vardagsrum, lagom sovrum, fint stort kök, en toalett och ett badrum och ett chinchillarum. Fortfarande väldigt stökigt och väldigt lite uppackat, men jag får ändå en sån lust att inreda ett eget bo. Men jag tror inte jag kan klara att bo själv och det är lite tidigt för att flytta ihop för mig, och jag har inte lust att pendla från Degerfors till Örebro, det är för dyrt och tar för lång tid med bussen. Men fasiken, jag vill också ha ett chillarum...

Jaja, det blir väl det någon gång med. En viss person jag känner skriver för övrigt världshistoriens tråkigaste blogg (och det är definitift inte Robins för den är bäst). Jag ska se om personen i fråga uppdaterat den och asgarva lite i min elakhet och gotta mig lite. Ja, jag vet, jag är elak. Jag måste få vara det ibland.

Ska spela lite nu, spela mitt favorit online-spel, Fly For Fun aka Flyff! Spelet är kul men det som gör det roligast är allt folk man träffar där. Kul svenskar och skumma och mindre skumma amerikaner, italienare som faktiskt kan engelska, brasilianare och polacker som bara snackar sitt eget språk och massa mer. Kul faktiskt. Vore det inte för alla roliga människor skulle jag absolut inte spela så ofta som jag gjorde.

Go in peace på chinchillavis. Haha. I just had to.


fredag 24 oktober 2008

Bye Bye Oktober



Ja, och som vanligt uppdaterar jag dåligt. Jag ber om ursäkt. Jag har inte ens nån bra ursäkt. Har väl helt enkelt inte orkat skriva antar jag.

Jag har haft vfu (verksamhetsplatsförlagd utbildning (sexy word)) i tre veckor nu, var på en förskola. Ska väl inte säga för mycket om det eftersom jag skrev på ett papper ang. sekretess men jag kan ju säga att det har varit en intressant upplevelse. Funderar lite nu på om jag passar i rollen som förskolelärare. Jag vet inte riktigt... fast å andra sidan hatar jag verkligen att analysera mig själv, men det är jag tvungen att göra tills jag ska dit i ytterligare två veckor om cirkus en månad eller så. Min handledare och jag har talats vid i slutet på veckorna och så idag frågade hon mig om mina bra, eller snarare starka, egenskaper. Vi hade redan nämnt "lugn och trygg" men sen vet jag faktiskt inte. Kanske bra med språket. Snäll låter så banalt också. Särskilt med tanke på att jag inte alltid är snäll. Inte alls. Så det ska jag fundera på, vilka som är mina bra som jag kan jobba med. Vi får väl se vad jag kommer fram till. Kanske inget alls.

Vfu:n hade jag uppskattat mycket mer om vi inte behövt skriva ett paper om hur skolan förankrar den demokratiska värdegrunden i barnen (elverna) genom att samtala med lärarna, barnen, göra egna iakttagelser och läsa skolans och kommunens styrelsedokument samt läroplanen. Visst, visst, man ska väl göra något arbete antar jag. Men att skriva en vetenskaplig text som mest grundar sig i vad man själv sett? Runt 4 sidor exklusive referenslista. Sen ska man väl inte heller nämna namnet på skolan på grund av sekretessen heller antar jag. Syftet blir väl att ta reda på detta men vad blir frågan? "På vilket sätt (hur) förankrar skolan XXX den demokratiska värdegrunden hos sina elever (barnen)?" Den är ganska bra. Så som hjälp läser man styrelsedokument, läroplanen, kommunens skolplan och skolans likabehandlingsplan. Nämnde jag att jag ska lämna in den på tisdag? Ange ska lämna in sin på måndag, för då har hon sitt seminarie, mitt är på tisdag.

Nångång, när jag har lust och när jag blir nöjd, ska jag fixa layouten till min blogg. Fast denna gång är inte just precis nu. Har provat några andra layouter men inte blivit nöjd hittills.

Har haft lite filmmani de senaste 2 dagarna eller så. Har sett Iron Man, The Incredible Hulk och Förtrollad (Enchanted). Nu tänkte jag ta upp något jag vet att jag nämnt för Robin ett par gånger; nämligen: varför älskar jag scener i filmer när huvudpersonen nästan dör? Exempelvis... I Casino Royale så dör Bond nästan, han räddas med en spruta i hjärtat. Jag älskar den scenen, och det är så med andra (liknande) scener med. Ganska sjukt egentligen... Fast jag gillar dem bara om huvudpersonen inte dör. Dör personen i fråga gillar jag dem inte, för då är det en "dödsscen" jag verkar bara gilla "nära-döden-scener" haha.

Mina helgplaner innefattar Tommy, jag ska åka dit idag. Ska bli trevligt. Dessutom sover jag bäst när han är där som värmedyna och jag behöver verkligen sova en del känns det som.

Höst, be gone. Har ingen större lust att välkomna vintern heller... möjligtvis för en kort tid. Sen får det gärna bli vår och sommar. Känner mig extra lat och trött under hösten. För att inte nämna inspirationslös och omotiverad.

Dessutom är det dags att ställa om klockan mellan lördag och söndag om jag inte har helt fel... en timme att sova mer men ändå. Jag vill ha bättre väder och inspiration till att skriva. Men jag har iallafall fått en idé, kanske lite flum men det gör inte så mycket. Ska bara se om jag någonsin kommer igång med att skriva den.

Fick idén till den när jag lyssnade på "The Glory Of Love" med Peter Cetera (sångare från bandet Chicago wich I löves ) fast sången har typ.. 0,02% sammanhang med historien. Dvs inget allt. Var bara nått jag kom och tänka på.

http://www.youtube.com/watch?v=EmSJDOVGIL8 - den låten. Favorit-delen är mellan 40 och 50 sekunders delen. Tre meningar som av okänd anledning fastnade. Det är inte nödvändigt att titta på videon, men karln har ju en helt fantastisk röst. Dessutom låter han så live. Jag har hört live-inspelningar so I know.

Ska nog packa lite nu. Mata chillorna med, har fått hem min nya nu med dessutom. I didn't tell you that, did I? Orkar hur som helst inte skriva om Blacky och Ludde något nu, de sitter och fluffar sig i sina burar iallafall. Jag hoppas på bättre väder, mer motivation rent allmänt och mer lust att fotografera. Amen.


What the hell am I waiting here for
expecting you to come and give away your life
Just for a moment of my time

I have a hole where I should have a heart

I'm made of wood, I'm falling apart

I would give a kingdom for one more day

söndag 28 september 2008

Att bo eller inte bo - hemma

Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me


Det är frågan. Eftersom jag nu har börjat universitetet kanske man skulle flytta, men overall så trivs jag ganska så bra här, utan att nämna ingen hyra och slippa laga mat, haha. Dessutom är jag oftast i plugget på tisdagar och torsdagar, ibland andra dagar också men oftast de två. Så än så länge är pendlingen ingen större fara, och sålänge jag har min mp3 så klarar jag mig väldigt bra. Då sitter jag och filosoferar i största allmänhet och funderar på mina berättelser. Till exempel så kan man använda en del av ett grundkoncept man funderat på ett tag men samtidigt helt göra om historien på vissa delar, byta huvudperson, perspektiv etc etc. Ah, das is gut.

Jag borde verkligen uppdatera min blogg oftare. Jag kan ju inte direkt skylla på att jag glömmer bort det eftersom jag kollar Robins blogg ett par gånger per dag, jag brukar kika in på Teresias också... Tycker väl mest att jag inte har något att säga, alternativt så orkar jag inte. Haha.

Paper är jävligt jobbigt att skriva, så ofattbart segt. Och tråkigt, men det går. Segaste vi gjort hittills måste jag säga. Vetenskapliga texter... Jag avskyr dem. Dunno why. Men jag gör det.

Ah, jag känner mig härligt avslappnad i hela kroppen. Nästan. Det där var en lögn. Jag känner just recis nu att min ryggrad dödar mig. Men jag är för allmänt belåten för att bry mig just nu


torsdag 21 augusti 2008

Swirl



Jag träffade Robin idag, det var mycket trevligt. Alltid lika kul, och man blir så lugn i hans närvaro, jag blir det iallafall. Han har överhuvudtaget en positiv inverkan på mig, och han är så sablans lätt att prata med att det egentligen inte är riktigt klokt. Men sant är det iallafall. Han verkar må bättre nu än vad han gjort på ett tag, och det om något gör mig verkligen glad. Han är en av de människor jag verkligen tycker ska känna lycka. För han är värd det.

Snart börjar jag på universitetet... det är lite läskigt. Ange nämnde för någon dag sen att hon ser fram emot att träffa/lära känna nya personer. På sätt och vis gör jag väl det också... Men jag tror alltid att folk inte tycker om mig, tycker jag är tråkig, dryg etc. Fråga mig inte varför, för jag har ingen aning, det är bara en känsla. Jag vet inte riktigt varför jag tror så, men så är det. Inte förrän de sagt att att man är okej, då känns det bättre. Jag undrar varför det är så.


Into the endless we ride unveil the darkness behind
Abandoned glory hidden castaway we ride
Now will the sky surrender forever through the never
A silent whisper echoes through my restless heart tonight

onsdag 20 augusti 2008

Skiftning

I think about my life gone by
And how it’s done me wrong
There’s no escape for me this time
All of my rescues are gone, long gone

Idag är en dag i historien. Inte menat att det är något specifikt eller så, bara en vanlig dag som går in i historien som inget särskilt. Dock så är jag på ganska bra humör, och det är lite ovanligt antar jag. Känner mig lite smått positiv, hur konstigt det än må låta. Jag är inte hundra säker på varför heller, men det gör inte så mycket. Det finns nämligen många anledningar till att vara nere och jag blir lite ledsen av att tänka på en specifik. Men jag orkar inte med det just nu. Just nu orkar jag bara med min läsk och att slöa lite här framåt halvtvå tiden. Ska sova snart iallafall.

Hittade en kul sida, mypetbook.se, som jag kollar på just nu, det håller mig sysselsatt ett tag. Är glatt spänd inför utställningen på lördag, jag hoppas att det ska gå bra för Blacky men även om det inte gör det så blir det en intressant upplevelse. Men jag håller tummarna, fast jag är förstås partisk och tycker att en finare chinchilla finns inte, men aja...

Just nu är ett ljus vid horisonten två saker; eller blir det två ljus vid horisonten då? Okej, ett; vi ska enligt Ange och Sass snart få bidrag/lån, whatever. Jag är flat broke så yay. Och två; jag tror det är möjligt att jag kan få en studentlägenhet om cirkus en månad, för de som var sista ansökningsdag idag var nera på cirka 40 poäng och jag har 31~32 så hoppas. Kanske kan flytta in om nån månad då, inte så illa.

Så jag är ganska belåten just nu. Det är dock en sak som gnager ganska mycket och jag ska prata lite om det imorgon med en spcifik person som är viktig i mitt liv och som heter Robin. We've got a lot of catching up to do! Även om vi bara ses en liten sväng precis efter Arbetsförmedlingen eller nått så blir det bra. Och jag kommer ställa alla frågar du vet att jag kommer ställa, muihihi.


fredag 1 augusti 2008

Tomma tankar



Det är sant det, Robin... insekter är en av helvetets plågor på jorden. Eller något. Dessutom är solbränna det också, får jag tillägga.

Jag är rätt nöjd just nu. Har tingat den chinchillan jag ville ha. Hon sa att hon säljer hellre till mig i Sverige som kommer ge honom en kompis, än de intresserade i Norge. Moahaha. Han är supersöt, silvermarmorerad med massa grått och han har stamtavla och fina föräldrar. Bor i Göteborg och är leveransklar runt sista september. Han heter Chill-Zones Spotted Legend, Legend är efter pappan och Chill-Zones är uppfödarnamnet. Annars tycker jag att "A Legend Reborn" hade varit ett kul namn, haha. Hammerfall always.

Funderar på om man borde sova, imorgon skall vi upp tidigt för att smita hem så tidigt som möjligt. Men jag är inte direkt trött just nu. Jag sitter och funderar lite, men samtidigt är mitt huvud tomt. Jag skulle vilja skriva men kommer ingenstans alls just nu. Jag är nu 98% säker på att jag inte får en lägenhet och det gör mig lite irriterad. Men men, får ta en till våren då. Att inte ha någon inspiration... det är faktiskt en påtaglig psykisk smärta för mig, det gör ont. Och jag är tom. Tom... undrar hur många som känner så, hur många som skulle förstå? Jag är kanske inte alltid världens mest kreativa människa men att skriva... det är något jag måste göra, något jag vill göra. Att tappa inspiration och lust, det är svårt. Som nu. Jag sitter här och jag är inte trött. Jag vet inte vad jag ska göra. Skriva dyker som en självklarhet upp i mitt huvud, men inga ord kommer. Bara dessa beklagande ord i intet. Tomt, som om något fattas. Både lusten... och inspirationen. Det fattas mig. Och det gör mig ledsen - och ännu värre - likgiltig. Som om inget spelar någon större roll för tillfället. Och jag försöker, försöker slita mig ur det. Funkar inte alltid så bra, nej... ibland funkar det lite bättre, dock...

Igår fiskade vi i en sjö, vi var i en liten roddbåt nästan hela dagen, och mot kvällningen... då himlen blir så vacker... den speglar sig i sjön, och alla träd som omger sjön gör också det. Och i fjärran kan man se de blå fjällen mot en brinnande himmel. Då känner jag en sån frid. Det är så ofattbart vackert. Poetiskt, fridfullt... vackert.

From the day we arrive on the planet
And blinking, step into the sun
T
here's more to be seen than can ever be seen

More to do than can ever be done

tisdag 29 juli 2008

Plågan...

Is is too late to go in peace, I wonder how
how these things did start anyway
Maybe too late to find a way, when the
trail of grief is marked with memories



Det är trevligt här. Åskade som fasiken igår, ett så kallat "värme-åskväder" och det dundrar lite då och då på dagarna. Just nu har jag dock relativt ont faktiskt. Har bränt mig vid rumpan (typiskt mig, hm) och har knottbett i princip överallt. Bett på varje finger, och fungrarna är svåraste stället att låta bli att klia på. Har något på armarna, få på benen, en hel rad vid byxlinningen (vad fasiken ska de krypa in där för?) och en STOR bula i pannan av knottben, för att inte nämna de bett jag har i ögonvrån. Ack och ve.

Första dagen vi fiskade (förrgår) så fick jag första fisken, en liten abborre som jag slängde i igen för den var så liten och hade tur nog att inte ha svalt kroken så jag fick loss den. Jojjo fick 3 abborrar den dan, bara en hade turen att överleva... Pappa fick en öring och jag fick två relativt stora öringar, mina första någonsin, yay.

Vi fiskade igår också, men mamma stannade kvar i stugan. Inte ett napp! Okej, pappa fick en röding, men det var aldrig någon och nafsade ens på mitt eller Jojjos bete. Då tappar man lusten att fiska ett tag, för om fisken är på betet vet man iallafall att den är där ju. Så det var lite segt.

Idag vet jag inte vad vi skall göra. Kanske fiska snart, nu på eftermiddagen, istället för på kvällen. Mindre knott, men också mindre fisk, den piggnar ju till framåt nattekvisten. Förhoppningsvis gör vi något kul idag, förhoppningsvis slipper jag knotten. Tror en jävel bet mig i örat igår. Aj.